Varför, jo nu är hästarna släppta på bete och sommarhästarna har kommit!

Helt underbart verkligen. Jag njuter av att se dessa fina flockar av hingstar/valacker och ston i olika åldrar och färger. I hingstflocken går det hett till som vanligt. Vilka bösholkar (som vi säger här), ja jisses. De är mycket underhållande.

Anders och jag började vid 9-tiden i söndags och körde Spænir och Pegasus som första par ut till sommarhagen. Lätta och smidiga hästar att lasta. Goa och glada skuttade de ut i gröngräset. På väg tillbaka mötte vi Strawberry Jam och hans familj, de var hurtiga och promenerade honom till hagen! Tillbaka till vinterhagen. Där hade Carina och hennes familj mött upp, samt Barbro och Göran. Med gemensamma krafter åkte tre 1-åringar in i transporten och hagen var tömd! I sommarhagen sprang alla runt som dårar och var så lyckliga!

Vackra Pegasus spanar när vi kommer med småkillarna.

Lítfari spänner upp sig och visar sitt fina steg.

Pegasus och Snarpur busar.

 Fleygur i full karriär och brorsan Lítfari bredvid.

Nu skall vi busa lite brorsan.

Vid 12-tiden dök Marie upp med sina stiliga killar, Pétur och Dagfari. Petur var som en kanonkula ut ur transporten och in i hagen. Han verkade känna igen sig och hade ingen tanke på att vänta på "lillebror". Som vanligt stod kampen mellan Spænir och Pétur. Jag tror att Spænir ångrade lite att han redan hade sprungit runt i hagen i tre timmar. För han fick en stor välvuxen 3-åring att tampas med, vars krafter hade ökat markant sedan förra året. Dagfari däremot var go och glad och medgörlig som 1-åringar brukar vara. Han och Jammis hittade varandra direkt.

Här kommer gänget! I täten Jammis (brun med stjärn och snopp), Dagfari (fux med stjärn), Fleygur och Lítfari, Pétur, Pegasus och sist Snarpur

Pétur och Pegasus hälsar på varandra.

Spænir och Dagfari.

Fina Strawberry Jam- Jammis -Jam Jam, eller den Svenska hästen som Arvid kommer säga.  (kärt barn har många namn)

Så har vi då kommit fram till bildserien - KAMPEN :-D

Ett gäng med människor kom och skulle gå igenom hagen längsmed ån. Ett mycket populärt promenadspråk. Av någon anledning valde de att inte ta den vägen... kan inte förstå varför *skrattar*

 Sedan händer det något annat som fick killarna att avbryta lek och kamp. Två Stoooora hästar kom på vägen. Alla grabbarna rusar upp och är såå nyfikna.

Sedan var det slut på lugnet. Spænir och Pétur fortsatte till synes outtröttliga. Men Spænir började krokna....Han hade ju varit i farten sedan 9 i morse!

Ja herregud man kan ju undra om det står rätt till.... :-D

Medans killarna brötade vidare fick jag ett samtal från Susanne. Nu var de i byn och stod vid fabriken. Smilla ett 2-årigt sto som var i ena transporten ville de börja med att släppa ut. Hon fick åka upp till mina tjejer och vinterhagen så länge. En snäll och go 2-åring som var flockvan, snabbt och lätt gick det. Vi lämnade dem och körde ned till killarna i deras transport och styrde den mot hingstflocken.

Baldur och Gramur flyger runt i hagen. Vilket steg Gramur visade upp! Inte bara på denna bilden utan hela tiden. Jag blir bara mer och mer nöjd med de Tjalduravkommer jag ser!

Gramurs mamma Drottning var här på betäckning med Tjaldur för två år sedan. Gramur är frukten av det och som Susanne sa: -Du måste ju vara med och ta ansvar för vad du har tillverkat... *skrattar* Det klart att jag måste så nu är han här och det är bara roligt!

Vid 14-tiden ringer Tina, nu är de halvvägs till Fritsla. De får vägbeskrivning och efter en stund dyker Tina, hennes pappa och Pegasus upp. Ja nu har vi två Pegasus i hagen. En skäck och en skimmel.

 Pegasus är den häftiga skäcken. Han har två blå ögon och ser skithäftig ut. Han var en lugn och trevlig kille som lätt anpassade sig till flocken.

Trodde ni att kämparna hade gett upp... nejdå klockan är 14.30 och de håller på ännu. Tokstollar. Lite blod blev det allt, men det ser inte ut att vara så illa. Jag skall kolla noga i Péturs mun nu i eftermiddag. I gårkväll var inte att tänka på. Ingen ville bli fångad!!!

Jag och Anders hade ju ångan uppe så vi körde tre vändor med ston till Kinnahult. Där går nu Leira, Bruða, Litla-Mín, Villimey, Smilla och Vinna. Dísa och Freyja rids dit i dag. Leikna får gå kvar med Einfari tills hon skall till Björketorp nu i början på veckan.

Efter det styrde jag min kosa till Värnamo för att hämta hem Prinsen. När klockan var 22- var vi hemma och jag kännde hur dödstrött jag verklien va!

Men vilken underbar dag jag har haft!

Jag ser verkligen fram emot denna sommaren med så härliga hästar och urmysiga hästägare. Hoppas vi kan träffas fler gånger under sommaren och prata hästar och åter hästar.  

Ha det bäst!

Ps. Givetvis kommer det bilder från stohagen under veckan. Men jag lovar er att de inte kommer vara spännande..... betesbilder - mat mat och mat

Många missförstånd har det varit, speciellt på Facebook om min Smula. Förlåt nu kan det bli konstigt igen..... familjens Smula. Vår katt smulan har lyckats tova till det rejält i år. Hela hon var som en tova, eller tovad mössa. Lite tagen på sängen blev jag då hon aldrig förut har blivit så tovig. Vi har inte behövt åka till veterinären för att raka bort pälsen någon gång innan. Men nu kan jag lova att det behövdes!

Hem kom en katt som var x antal kilo lättare och bara 1/4 så stor. Ja jisses så hon ser ut. Lejonrakning hetter det visst. Jag skulle snarare säga att hon ser ut som en kinesisk nakenhund! Arvid vill bara klappa henne på huvudet och svansen. Själv tycker jag hon är mjuk och go även där hon är rakad.

Smulan som sitter och skäms i badrummet. Eller värmer sig på golvet.

Smulan som är påväg att sova på sin favoritplats. PÅ Arvid!

Kira den knasbollen kände INTE igen denna konstiga katt. Jagade henne och skulle bara vara dum! Inte ens inne verkade hon fatta att det är hennes kompis Smulan. Ja, ja i natt har det varit lugnt i alla fall och så småningom inser väl Kira att det är samma misse men utan päls.

/Åsa

I går stank det av gödsel i hela byn. På ena sidan vanligt hedeligt kögödsel men på andra sidan hade vi lite skarpare doninga. Inte mindre än minkskit! Det ni!  Kompisen som bor granne med åkrarna skvallrade om den hemska stanken. Hennes lille bäbis har väl aldrig sovit så djupt i vagnen. När jag kom hem på eftermiddagen hade stanken lagt sig något - tack och lov.

Betessläpp

På lördag skall vi gå igenom alla hagar och göra dem färdiga för betessläppet. Vi har bestämt att det blir runt den 25-26 som killar och tjejer får flytta till grönt. Ni som har bokat plats är välkomna att höra av er till mig för att bestämma dag och tid. Jag kommer även ringa de som inte hör av sig. Jag kan ju inte begära att ni alla följer min blogg, eftersom jag är lite halvslö på att skriva inlägg... Glöm inte att de skall vara nyverkade och maskade minst 3 dagar innan de kommer! Åh vad det skall bli roligt! Många fina unghästar, grönt ute och min kamera.... kan det bli roligare!

Pegasus är nu bokad och blir det köp så får han det superbra är jag övertygad om. Stora härliga marker att röra sig på och i flock. Lite sorgligt är det allt men jag har helt enkelt inte tid och möjlighet nu med en unghäst.

Hringur kommer!

Så börjar det också dra ihop sig till Hringurs ankomst. Fredagen den 24 april åker jag och Arvid till Falkenberg. Där byter vi Arvid mot Hringur!!!  Neeee vad är det jag säger. I och för sig stämmer det. Men Arvid kommer hem på söndagen och Hringur stannar tills i slutet av juni. Ett gäng ston är bokade och ni som nu är sugna på att komma och titta på snyggingen är välkomna att kontakta mig.

Våran stora härliga tupp Biffen har tagit på sig uppgiften att lägga sig i ingångshålet så att ingen pulla kommer ut och ingen fiende in. Varje kväll när vi skall stänga till honom får man putta in honom i huset så han inte blir halshuggen av luckan.

Syrenen, häggen och flädern är på väg att slå ut. Ja inte i blom utan bladen. Gräslöken är hög och det är som om allt exploderar i trädgården. Underbart. Bara att njuta och vänta på den härliga försommaren. Desvärre kommer ju då knott, blinningar och andra otäcka saker. Men det förtränger jag i år! Mina hästar är i år preparerade med ByoFly som är bättre, billigare och mindre giftigt än Switch. Så förhoppningsvis slipper de de värsta krypen och fästingarna.

Regine, kära Regine har lovat att ta sig an Leikna när jag inte längre kan rida. Leikna får flytta till Björketorp och bo flott tills min bäbbe har pluppat ut (eller tja, så lätt kommer det inte att gå men ändå...) och det är kanon! Det kan ju inte bli bättre med en egen Pro Trainer till sin gräddbakelse. En stor sten föll från mitt hjärta.

Nu kan Linda, jag (Arvid kan rida och jag kan cykla eller åka fyrhjuling) och Arvid engagera oss i Dísa och få henne mjuk och fin. 

Ha de gott vänner!

/Åsa

Det ser ut att bli en solig och varm påsk. Påsken kan ju verkligen vara allt från snöstorm till försommar. Man tackar och bugar över att denna påsken verkar bli av den senare varianten.

Mycket att göra både hemma och på jobbet har gjort att jag inte orkat ta tag i bloggen. Men i dag kände jag att det sög i bloggtarmen och att jag bara måste göra det.

Gräset börjar bli grönt lite överrallt och i söndags hade vi våra första rymmare (bland hästarna i alla fall, kossorna är ut och in som de vill). Lilla Villimey hade hittat ett ställe där tråden var nästan lika hög som hennes manke. Tog man fart så känndes ju inte strömmen... eller så brydde hon sig inte. I alla fall fick hon med sig Freyja som absolut måste kännt att det stack till för hon stannade snällt kvar i hagen när jag plockade in dem igen. Trots att jag stod och skulle sättta upp en extra tråd vid rymmarstället tog busan Villimey sats och vips var hon ute. Efter trådfixande fångade vi in rymlingen och vips så snopet gick det inte att gå ut igen! Under första infångandet skulle jag ta en genväg som resulterade i att jag tappade min ena sko... i geggamojja! Jag fick klafsa runt i strumplästen och "gräva" fram den bruna skon ur den bruna geggan. Suck vad äckligt att känna geggan sippra mellan tårna. Tur var att det inte var så kallt ute.

I lördags kom Strawberry Jam! Han är en läcker ridponnyhingst på två år som skall bo här i sommar. Han fick komma lite tidigare då han har tråkigt hemma och börjar bli lite intresserad av tjejerna. Det kan man ju förstå. Han och Spænir lekte som två galningar i flera timmar. De var helt genomsvetta och trötta men skam den som ger sig. På kvällen hade de lugnat ned sig och grottade ned huvudena i maten. Mums! Jammis (tror jag att det va) som han kallas får nu veta sin plats i flocken. Spænir och Pegasus berättar tydligt att det är DE som bestämmer. Han kommer under dem i rang men över småkillarna tre. Tyvärr glömde jag min kamera hemma men det skall inte hända på det stora betessläppet. Som planen är nu blir det den 26 april. Tidigare går nog inte. Gräset måste växa till sig ordentligt så det räcker till alla!

Hringur kommer den 25 april och han har några tjejer som kommer direkt. Andra måste föla först....

Jag har fortfarande inte tagit beslut om Leikna skall visas i år och i så fall vart och av vem. Som det är nu rider jag henne så gott jag kan. Klättra i backarna klarar vi av ganska länge till. Trav är desto jobbigare för mig. Tölta är ju alltid härligt och speciellt på en så mjuk häst som Leikna.

I påsk skall jag vara lite flitigare med kameran.

GLAD PÅSK!

-Hej älskling skall vi gosa..... vad tror ni om denna utstyrsel och de orden?

/Åsa

Jag skrev ett långt inlägg i mitten på veckan men det försvann. Ja, inte bara sådär utan självklar var det skit bakom tangenterna :-D , för att citera en mycket god vän och datatekniker. Strunt samma nu har jag hämtat nya krafter!

Förra helgen var det avelskurs del II (egentligen del 3, men SIF har ett underligt sätt att benämna kurserna). Tillsammans med 22 andra underbara människor tillbringade jag hela helgen med att stirra, mäta och klämma på hästar. Vi tittade i alla möjliga gångarter och farter. I verkligheten och på video. Hela helgen var proppfull men häst, häst och åter häst. Gode värld så kul det var! Tänk er ett gäng på 23 pers som stövlar ut på ett fält i kraftig vind och några grader plus för att sedan stå där halva dagen och titta på hästar som springer fram och tillbaka på en grusväg. Kan ni tänka er något bättre och mer normalt???

Delar av gänget på väg till bästa platsen.

I alla fall kom vi fram till att det bara MÅSTE vara nördigare att vara fågelskådare..... eller? Tja, efter söndagen var vi inte helt säkra på det. Men vad gör det när man har roligt!

Denna helgen trillade verkligen poletten ned när det gäller att titta på hästar och se vad som är bra och inte. Hur de skall se ut liksom *ler* . Vi har haft en underbar lärare, Nina Bergholtz. Hon är helt enastående och har verkligen fått mig att förstå hur avelsbedömning går till, hur domarna tänker och dömmer och framförallt vad man skall titta på exteriört. Hur kul som helst. Även om resan hem var en mardröm då jag var så trött att ögonen gick i kors.  Tack alla goa människor för att ni gjorde helgen! Hoppas verkligen vi träffas på Vaggeryd för att lära oss ännu mer. Som det ser ut nu kommer jag utan häst, min lilla prinsessa behöver nog mer tid på sig. Vi får se. Nu skall hon få skrutta runt hemma någon vecka innan jag tar ett beslut.

Avel, avel och åter avel. I onsdags var det avelsmöte/seminarie på kvällen här i Borås. Avelsutskottet med Arne Rulander, Lotta Witt Hegart och Heimir Gunnarson var där tillsammans med oss andra ca 50 deltagare. Vi började 18 och var inte färdiga innan 22 - och vi kunde hållt på länge till! Hur bra som helst. Många bra och nyttiga diskussioner blev det under hela kvällen. Själv fick jag mig en känga, eller hur jag skall ta det *ler*. Heimir ifrågasatte varför jag inte visade mina hästar själv. -Jag tycker du skall ta dina hästar och åka till Vaggeryd och visa dem själv! Hrmf han kan inte mycket han *blink blink*. Utan att jag han tänka efter berättade jag varför jag inte kunde göra det. Så nu vet alla som var kvar hur många gånger jag behöver springa på toa när jag blir nervös..... Gud varför måste jag vara så PINSAM!  Och inte bara det, hur skulle det se ut. En som visar i mysbyxor eller ridbyxor som är ihopbundna med gummiband längst upp. Tjuuusigt!

I morse åkte jag från Fritsla 6.30 ännu en gång till Mölle. Två helger i rad i denna mysiga by. Tja inte fy skam, om det inte vore för alla milen. Men fint väder fick jag i Båstad och sedan hela vägen hem igen. Så jag kan säga att milen bara rullade på och vips så hade jag både kört ner, fikat med Ása och kört hem igen. Dessutom stannade jag och plockade Tussilago! Kunde bara inte hålla mig. De lyste så gult och vackert i vägdiket i Höganäs. Grävde upp en liten tuss som jag kan plantera här hemma :-D

Alla ville hälsa på Leikna. Titta nu så ren och fin hon är....

Kunde inte hålla mig utan att rida en liten sväng. Har ju saknat henne...

Men OJ! Hur kunde det gå såhär. -Förlåt mamma, men lortiga hästar är lyckliga hästar!

Leira min älskade bästaste Drottning! Hon bara njuter när man står och kliar henne i skägget.

Vad tycks om denna kulan?! Två?? Nej det är mat och föl.

Fina fina Leira!

Ha det gott! Nu skall jag göra kväll.

/Åsa

Till helgen är det äntligen dags för sista steget i Avelskursen. Oj oj vad det skall bli roligt. Avel ligger ju verkligen mig varmt om hjärtat och jag känner att jag vill bara lära mig mer och mer och mer hela tiden. Denna kursen skall vi både exteriör- och ridbedömma hästar. Vi skall hålla till nere på Krapperup och hos Max och Ása. Övernattning är bokad på Möllhässle camping. Undra hur mycket vi kommer att sova. Säkert inte så mycket, äta och tjattra häst länge länge.... I morgon tuffar jag och Arvid iväg tidigt tidigt mot Skåneland. Arvid skall till sin kära pappa. De måste ju träna lite inför Islandshästens Dag nästa helg. Så då skall jag ungefär samma väg igen, fast lite längre till och med...

I dag är det Sussridning på Navåsen igen. Fortfarande har jag ju inte Leikna och de andra tjockisarna får stanna hemma. Snälla Carina och Claes lånar ut en kuse till mig denna gången också. Vem det blir får vi se. Det är som ett lotteri - spännande! Men säkert blir det inte Bingo denna gången heller...

Lilla Villimey har hittat sina kompisar i unghästarna. De leker och äter sida vid sida. I kväll tänkte jag våga mig på att ta av grimman. Hon verkar inte vara så rymingsbenägen här. Peppar peppar. Hon har riktigt fint steg som hon gärna visar upp. Lätt och luftig med spänst.

Hittade en fin bild i min dator.

Min kära Otto Totto som jag hade innan hälsar på Brenna, nu Regines, då Mias. Eller så är det Gydja... nu blev jag osäker. -Mia, Regine! Ser ni vem det är?

I morse höll jag på att bryta benet, som vanligt är Smulan ivägen när man skall gå. Och det verkligen HELA TIDEN! Hon springer framför fötterna och snor runt benen. Snart är katten platt, eller någon av oss bryter sig i trappan. När vi går in på toa är det som om jävulen flyger i henne. Hon vräker sig in före och kastar sig fram till sin mat. Hon kan inte vara ensam när hon äter. Så hon passar på att äta så fort någon går in på toa. Lustig misse! Det finns de gånger då hon flyr ut från toan som om någon höll på att äta upp henne...... när en viss person behöver göra nr 2 *fnissar* Det slår aldrig fel... då får båda katterna panik!

Tjilevippen nu skall jag till Hoven och äta.

I går vid 17:30 tiden svängde en stor fin hästbuss upp framför prästgården. Hur enkelt som helst lastar vi ut en liten hårboll ur denna stooora buss. Hon har åkt från Östersund tillsammans med ett gäng travhästar. En natt har hon mellanlandat och sovit i Stockholm. En coolare 9-månaders tjej har jag nog inte träffat. Som om det var den enklaste sak i världen att åka hästbuss från 1,5 m snö och till vår och barmark 80 mil söder ut, knallade hon på mot stallet. I natt har hon stått inne med Einfari som vi fick hämta. Ingen av stona var tillräckligt snälla mot henne i boxen. Einfari är alla bäbisars pappa, hur snäll som helst. En riktig toppenkille som ändå bara är 4-år.

 Så här söt är Villimey. Spana in den RÖDA fluffiga grimman.

I dag var det då dags att släppa ut henne till de andra tjejerna. Då hon tydligen skall vara lite van att kunna gå igenom stängslen fick hon ha sin grimma på sig. Trots att det stod 6-7 kossor och vrålglodde på henne mycket nära staketet vågade hon sig förbi. Blåste lite och blängde på dem.

När tjejerna fick syn på henne blev det livat kan jag lova. Ojoj vad det sprangs och hade sig. Freyja jagade henne bort, bort från flocken hela tiden. Men Villimey var nöjd att gå med Einfari, Litla-Mín och Vinna. Flocken var uppdelade så och efter 10 minuter var det lugnt och fint igen. Nu i kväll när jag var uppe fick alla vara vid foderhäcken och äta. Villimey mellan Einfari och Vinna. 

Fullt ös!

Bruða var också tvugen att springa, håller benen tro? Magen är ju ganska stor liksom...

Visst är hon fin din lilla tjej Lena?

Ett besök i killhagen stod ju också på tapeten. De är ganska morgontrötta och när man kommer vid 8-tiden brukar det vara några som sover. Så även i dag. Vindskyddet användes trots det fina vädret. Ja, ja inte mig emot. Mest är det småkillarna som nanar.

Snarpur var den enda som låg kvar. De andra upptäckte min bil och började resa sig upp. Spænir har sin vana trogen ställt sig i sitt hörn och vaktar. Han är spanaren i flocken!

 Om ni kikar in i vindskyddet så ser ni hur Lítfari nafsar på Snarpur. -Res på dig nu sömntuta!

Nehe nu är det läsning som gäller för mig och prinsen. I morgon är det ju hans födelsedag!!! Undra om han kan somna ikväll.

Ha det bra gott folk, eller fölk som min käre sambo säger ;-)

Ja vårt Internet krånglar något så ofantligt. Efter att jag flera gånger har skrivit blogginläg och det vips bara försvinner för att det kopplar ner, gav jag upp! Men nu verkar det funka hyfsat i alla fall. Så nu skall jag sätta mig och försöka få hem alla mail. Jag vet att en del har kraschat på vägen, en del av er har fått meddelande om detta när ni försökt maila och en del har jag själv upptäckt har blivit helt knasiga eller bara försvunnit.

Leira och Litla-Mín är nu avskodda och snyggt verkade. Leikna är fortfarande kvar hos Max och Ása och skall vara fram till visningen. Nästa helg får jag äntligen träffa min prinsessa. Jag skall på avelskurs sista steget och då skall vi bedömma hästarna i ridmomentet. Vi kommer att hålla till hos Max och Ása och då skall jag ju givetvis pussa på prinsessan. Ojoj jag är sugen på att ta mig en liten tur på henne också. Vi får se hur mycket hon orkar. Meningen är att hon skall vara en av hästarna som skall visas, och då inte med mig som ryttare. Jag är ju avelsdommare! *skrattar*  Åh vad jag ser fram emot helgen. En hel helg tillsammans med likasinnade, fina hästar och duktiga Nina Bergholtz.

Jag har jobbat på duktigt med Spænir, han är såå himla fin. Jisses vad jag är stolt över prinsen. Han travar fint på volt med långa luftiga steg. I alla fall de gångerna som han får vara ifred för Kira. Hon älskar när vi jobbar med Spænir! Själv tycker hon nog att hon hjälper till men egentligen är hon en riktig sabotör. I och för sig verkar Spænir tycka det är kul och bockar som en galning när hon sätter igång att skälla och försöka uppfostra honom. Åh vad jag bara skulle vilja svinga mig upp på honom och rida iväg.... Men tyvärr är det inte rätt läge att rida in en unghingst. Det får vänta tills senhösten eller senast i vinter. I värsta fall får jag väl lämna bort honom, men det är ju så kul att göra det själv. Hrm, eller så gör jag som jag gjorde med Leikna... slänger upp Arvid :-D   Nej, denna gången vågar jag nog inte göra det. Här är mycket mer bus i detta "gula" Leirabarn.

Spænir och Snarpur.

På tisdag kommer en bäbis hit. Villimey kommer långt uppifrån i Sverige. Hon blir ett år till sommaren och skall gå här på tillväxt. Hennes matte Lena köpte ett föl av mig för flera år sedan och har i en omgång innan haft sto här på "förvaring". Det skall bli jättekul att få hit en liten tjej till. Vinna behöver verkligen någon att leka med. Hon försöker leka med kalvarna som smiter in i hästhagen med jämna mellanrum. Men när hon sätter igång med sina tokryck och brallningar blir de livrädda och springer tillbaka in till sina mammor. Vinna står vid staketet och gnäggar efter dem. -Fattar ni inte att jag vill leka...... Och till sommaren kommer Monicas 2-åring som skall gå här över sommaren för att leka med andra jämnåriga.

För att inte tala om hingstflocken som nu är fylld. Mycket roligt! Speciellt kul är det att få tillbaka "sina" hästar som var här förra sommaren. Pètur, Hildur, Ljoflingur och så givetvis de nya killarna som kommer för att äta och leka.

Nej nu har jag smitigt länge nog från matlagningen. Vi skall ha kompisar och deras barn här ikväll. Det är alltid lika roligt att umgås, tyvärr räcker ju inte tiden till så det blir för sällan.

Ha det!