Jag vägrar ge upp tanken på att sommaren är över. Det är ändå bara i början av augusti. Det ÄR en sommarmånad. Därför åkte jag, Arvid och Kira iväg till Mjögasjön och badade. När vi väl hade kommit i (jag och Arvid, Kira doppade sig i första bästa bäck) var det faktiskt helt ok i vattnet. Nästan skönt. Tillräckligt varmt för att Arvid skulle simma och jag tvätta håret. Håret blir helt underbart när man tvättar det i en sjö. Mjukt lent och följsamt. Vi kan tillägga att vi badade innan det började regna.

Kanske underlättade det att vi hade jobbat oss varma genom att röja blivande sadelkammaren från taggtråd, taggtråd och ytterligare lite taggtråd. Nåja nu är det utröjt och jag känner mig nöjd.

I går hade vi finbesök. Willson var här och stormade runt med Kira på gräsmattan. Grannens Amerikanska Bulldog på ca 13 veckor. Hans gudinna är Kira och han är tålig som attan. En riktig biffig sak. Han blir stor men vår tjej är smidig som en katt. Han bara älskar henne och vad hon än gör så är hon den bästa!

 Willson visar sin underbara mage och Kira studsar över klumpedunsen.

Husse och Kira busar. Willson ligger som vanligt på rygg.

Pojkarna njuter av sin nya hage. Massvis med gott färskt gräs. De hinner knappt titta upp när jag kommer. Latte och Pètur mumsar medans Ljoflingur vilar.

-Hej matte! Vorbodi vill hälsa hem till kompisarna och matte. Maten är god och kompisarna busiga men snälla. Precis som man förväntar sig när man åker på kollo.

I morgon åker jag och Arvid till Varberg för att hälsa på morfar. Ta med cykel och badkläder! Det var min pappas "order". Givetvis skall cykeln med, vi får se om jag kommer ihåg att ta med mina badkläder *flinar*. Givetvis skall även kökortsboken med *muttrar trött*.

Leira är dräktig! Tjoho, Max ringde i dag och meddelade att pärlan är ultaljudad och klar. Hon tog sig på första och enda språnget. När de försökte igen var hon sur och bestämd. Nähä du Vestri här får du inte komma intill mer! Guldhästen, hon är som en klocka när det gäller dräktighet och fölning. Bäst att njuta av det istället för att reta mig på att hon inte kan ge mig ett sto till.... *ler*

 Så nu är det bara att fjäska med Anders eller pappa, eller någon annan med färdigt E-körkort så vi kan åka ned och hämta henne.

Gonatt på er!

/Åsa

...jag ber så mycket om ursäkt att jag inte varit så flitig. Men så blir det ibland, utan att man behöver "göra slut" för det :-D

Ojoj det har hänt så mycket så jag vet inte riktigt vart jag skall börja. Med nästa års hingst..... kräftfisket.... olyckan med hästlastbilen.... Dísas föl... spontan festen.... stall"bygget"...

Bestämmer mig att börja med det traditionella kräftfisket. Ja för mig har det blivit en tradition nu i och med Anders. Men första gången jag fiskade kräftor var med kompisar. Själv är jag inte så överförtjust i att fiska kräftor men det är trevligt att umgås med vänner och Arvid tycker det är spännande. För svärfar är däremot kräftfisket årets höjdpunkt, tror jag. För mig är höjdpunkten att ÄTA de små liven. Aboslut inte att koka dem - huamej att lägga ned dem levande i kokhett vatten. Det har jag ont av så i denna familjen är det Anders som kokar kräftor! Och bakar sockerkaka ;-) (blinken är till dig Anders).

 Här är delar av kräftfiskegänget. Från vänster Martin, Jonas, Arvid, jag, Bengt (svärfar) och Rickard.

Anders, Arvid och Jonas ute i den pyttelilla båten, en gammal jolle. Ett under att båten höll sig flytande och på rätt köl. Jag som har seglat O-jolle vet hur lätt den slår runt. I och för sig med segel på men ändå... Den är ju liksom gjord för EN.

Kira smet iväg och hoppade i ån. Simmade målmedvetet ut till husse i båten. Smidigt klättrade hon också i! Ja, ni ser ju hur djupt ned båten ligger i vattnet. Men Arvid hade flytväst och jag extrakläder till honom.

Nämen vad har vi här då! Bloggaren i egen hög person på torra land.

Här är en annan "tomte" som jag bara var tvugen att smygfota. Härlig grön overall som skulle behövt lite stretch över maggen... Vad han har hörselskydden till är och förblir en gåta. Har ni någon idé så säg gärna till.

Han har fiskevatten längre upp i ån och passerade förbi vårt läger. Grodan boll :-P  Fiskelyckan var otroligt god i år och i skrivande stund håller Anders och Jonas på att dela upp kräftor . Vi drog upp ca 500 kräftor. Hur många det blir till oss var återstår att se.

Dísa har då äntligen fölat. Det blev givetvis en hingst till. Bara hingstar här i år. Barbro får nog göra som jag... köpa sig ett sto om hon skall ha ett.

Olyckan
I torsdags då jag var på väg till Jönköping för att hämta Arvid, som varit med pappa i Norge, hamnade jag mitt i en otäck olycka. Någon mil utanför Ulricehamn ser jag att två bilar längre fram ställer sig på bromsen. En kör intill vägkanten och stannar. Jag saktar ned och ser varför de har bromsat. En hästlastbil ligger i diket och ser ut att kunna välta när som helst. Lastbilen lutar ca 45 grader. Jag kör också intill vägkanten för att kolla läget. En tjej håller på att sätta ut en varningstriangel och en ung kille ringer i mobiltelefon. Det visar sig att killen kört lastbilen och tjejen kommer från bilen framför mig. Jag går fram till killen och frågar om det är hästar i. -JA! säger han och skakar. Han ringer 112 och begär bärgare och polis.

Vi går gemensamt fram och jag kikar in genom skötardörren som står på vid gavel med ett tävlingsskåp hängande ut. Två stora hästar är där inne. Den "översta" hästen står upp och ser hyfsat lugn ut. Stoet som är längst ned kämpar för att komma på fötter. Svårt för henne i den lutningen. Hela bilen skakar och det är otäckt för det känns som om bilen skall välta när som helst. Till att börja med är hon ganska lugn förutom att hon kämpar för att komma på fötter. Jag och Cissi (den andra kvinnan som stannade) pratar med killen och försöker få fram om han bor i närheten, är det hans hästar osv. Han är lite chockad men ganska klar ändå. Det är hans och mammans hästar. Han var på väg till Stockholm för att hopptävla. PANG! Då smäller det till i transporten. Stoet har fått panik och skall UT! Med gemensamma krafter lyckas jag och killen få in tävlingsskåpet (Cissi står oroad bredvid och säger -akta bilen välter) för att sedan stänga skötardörren. Den vägen skall hon INTE ut! Men skåpet är för tungt och dörren vill inte förbli stängd. Som tur är har jag alltid grimskaft i bilen. Universalredskapet - eller hur pappa! Vi binder skötardörren då den inte åker upp. Då kommer nästa panikattack innifrån och denna gången får hon upp framhoven över bommen och slår ut rutan i skötardörren, häver sig upp och trycker nästan ut mulen också. -Shit i havet det här är inte bra! Vi ser att hon har skavt upp ett fult sår på benet. Killen blir ledsen och förtvivlad. -Faan jag har snart inga hästar kvar. Jag måste erkänna att jag kännde samma sak, men givetvis sa jag inte det utan försökte trösta och säga att det oftast ser värre ut än vad det är. När ungefär en timme hade gått gav valacken upp. Han bara suckade och säckade ihop. Tydligen var han redan innan nervös att åka trailer.

Tiden sniglade sig fram  där vi stod och försökte få hästarna att vara hyfsat lugna. Se till så dörren förblev stängd och killens jacka hängde över fönstret för att stoet inte skulle se ut. Det tog nästan en timme innan räddningstjänsten kom till platsen. Under tiden hade jag jagat veterinär över hela landet kändes det som. Den som hade distriktet hade sövt ett gäng kalvar och kunde inte komma på ett bra tag. Jag överdriver inte när jag säger att vi ringde över 20 nummer innan vi fick napp. TACK till Svenljunga veterinärstation som hjälpte mig med massa nummer till veterinärer runt Ulricehamn och Jönköping. En kvinlig veterinär från Huskvarna slängde sig i bilen och åkte. När jag går fram till räddningsledaren för att meddela att jag fått tag på en veterinär som kommer inom 30 minuter upptäcker jag att det är "Näsa", pappas jobbarkompis. Han hade sett att det var jag men ville inte "störa" när jag ringde och grejade.

Det är tur att man i förväg inte vet hur lång tid det kommer att ta innan man får hjälp. Det tog över 1,5 h innan lastbilen var säkrad och bärgaren var på väg. Här blev jag tvugen att lämna dem för Johan och Arvid hade väntat länge nog. Polisen hjälpte mig så jag kunde komma fram och förbi. Vägen var ju avstängd. På väg tillbaka sedan (vi satt i kö då de hade stängt av vägen) fick jag reda på av inre befäl på räddningstjänsten att bilen var bärgad och att det verkade som om hästarna kommer att klara sig. Skönt!

Här kan ni läsa mer och se bilder när lastbilen höll på att bärgas.

http://www.ut.se/nyheter/hastar-skadade-i-trafikolycka(782088).gm

Jag tänker mycket på killen och hans hästar. Hoppas det går bra för er!

Hingsten nästa år

Jaaaa det blir en svartskäck och han är stor och fin med mycket härlig man. Mer kommer..... en annan gång *ler*

Seiður och Fleygur blev så glada när de fick komma i samma hage igen. Här ser ni ler och långhalm.

Ha det bra och glöm INTE att dra handbromsen på bilen eller hästlastbilen.

/Åsa

Bettan är min gamla 745:a som hux flux blev Anders bil. Han frågade mig en dag för ett tag sedan. -Hur kom det sig att jag som hade en helt ok v70 nu åker omkring i en icke startande 745:a???  (Bettan startar mer med Anders för övrigt) Tja vad svarar man på det??? Att jag har finkläder på jobbet och behöver finaste bilen. Att jag är tjej och är värld det bästa. Nej det bästa argumentet blev ju att det är en dieselbil som går billigare än Bettan. Tror det argumentet gick hem *skrattar*

I alla fall är han så glad att han hade Bettan vid detta speciella tillfälle som ni nu skall få läsa om.

Anders lämnar Kira i hundgården uppe vid sitt föräldrahem varje morgon innan han åker till jobbet. Som vanligt denna morgon 6:30 stannar han på grusvägen utanför hundgården. Han stänger inte av motorn för han skulle ju bara lämna in Kira. När han gjord detta och vänder sig om ser han att Bettan inte står kvar på sin plats. Han hör en klonkande ljud och förstår att Bettan på egen hand har gett sig av. Anders springer då efter bilen som nu börjar få fart ned i backen rakt mot det gamla fina huset som Anders farbror med familj bor i. Då får A panik och börjar ropa -Stanna -Stanna. hrm givetvis lyssnar inte Bettan på det utan nu börjar det gå riktigt snabbt ned för backen. Tur i oturen är att strax innan huset är en flaggstång. Bettan far fram och studsar upp för stenkanten som är innan flaggstången. Far upp på fundamentet till flaggstången (där fastnar nummerplåten) och smällen blir enorm! Hon kasar ned och blir stående mot fundamentet. PANG! Där kommer nästa smäll, när flaggstången går av och trillar över taket på en stackars Skoda som intet ont anande står parkerad framför farbroderns hus.

Här kommer Anders pappa Bengt utspringandes på balkongen i kallingar och håret på ända. Nästan samtidigt kliver farbror Conny ut genom dörren i kallingar och håret åt alla håll. Båda två undrar givetvis vad som händer!  

Tja scenen talar väl för sig själv.

Redan när Bengt låg i sängen och hörde första smällen sa han till Berit. -Där var det någon som tappade en bil!

Bildbeviset! Backen ser inte brant ut men det är den! Tillräcklig för att det skall bli bra fart på bilen.

Nu till pansarvagnen Bettan som lyckades med allt detta. Nummerplåten gick sönder och på kofångaren blev det ett märke, men det var allt som blev. Hade det varit V70 så hade den varit ordentligt intryckt. Nu förstår jag vad min pappa menar när han säger att 745:orna är mycket krocksäkra :-D

Jaja ingen skadade sig och det är bara materiella saker. Men det händer alltid roliga saker i vår familj *fnissar*

Hästfronten

I går var Jutta och hämtade Sproti. Tack och hej för den här gången snygging! Tre ston skall åka hem nu de närmaste dagarna och säsongen är slut för denna gång. Jag är mycket nöjd och glad över att inget sto har brunstat om och de som är kontrollerade är dräktiga. Nu börjar det bli sent på säsongen och allt svårare att få till bra brunster. Längre mellan dem och utdragna.  TACK alla för i sommar! Hoppas verkligen att vi syns nästa sommar igen. 

Red Leikna en sväng igår och det var med ett leende som vanligt. Hon har inte tappat mycket som sagt. Jag funderar på att börja ta upp Lennartträningen ganska snart. Det känns som om hon skulle orka det. Åh, vad det kliar i fingrarna att börja med Spænir. Men det blir nog till hösten när jag kan stalla in honom. Blir lite enklare då.

Ha det gott och glöm inte att dra handbromsen ordentligt!

/Åsa

Jag har nog inte fattat hur ridsugen jag har varit. I början gick det bra sedan förträngde jag suget efter Leikna. Men nu är dojjorna på och leken kan börja. I går var vi ute en sväng, min turbo och jag :-D  Lite stressad över att första gången gå ifrån Fleygur. Det bajjades ca 8 ggr på 20minuter. Inte en gnäggning släppte hon ifrån sig. Tjock är hon men kondition hade hon kvar. Styrkan finns alltid. Fast hon är som en tunna och inte har gått på tre månader flöt hon fram i tölt och flög fram i trav. Jag förstår precis vad det är med denna hästen som gör att jag bara älskar henne. Underbara fina Leikna. Leira är verkligen en guldgruva, som ger så fina avkommor.

Vinna fick komma ut i hagen till Leikna, Fleygur och Dísa. Dísa är verkligen ett monster när det gäller nya hästar. Speciellt yngre som hon kan sätta sig på. Morr vad hon var sur mot Vinna. Hon fick INTE komma nära Fleygur trots att han så gärna ville det. Leikna brydde sig inte ett dugg. Hon tyckte nog att de gott kunde leka och såg inte Vinna som ett hot. Men Dísa Polis ansåg att HON bestämmer om det skall lekas eller inte.

Här är Vinna. Är hon inte söt som socker?! Vänare väsen har jag inte stött på. Hon är helt enkelt urtrevlig. En oerhört trygg och stabil 1-åring.

I går fick jag ju för första gången se Vinna röra sig i mer än skritt. Ojojoj vilken trav hon visade! Galoppen är rund och tretaktig. Man kan ju säga att hon helt klart är en 4-gångare. Jag är så lycklig och nöjd över Vinna. Känner i maggropen att detta kommer bli riktigt bra!

Vinna spanar efter de andra hästarna.

Fleygur visar som vanligt upp sin fina hållning och hans fina steg.

/Åsa

I går åkte jag och Anders upp till Birgitta och hämtade hem våran Vinna. Hon är helt underbar och underbart vacker. Man faller för henne direkt. I samma ögonblick jag såg henne i hagen blev jag så kär i henne och oerhört glad att jag skall få lära känna denna skönhet. Hon gick rakt på transporten och stod snällt och fint hela vägen hem.

Vi var hemma vid 23-tiden och då var det för mörkt att släppa ut Vinna i ny hage med nya kompisar. Hon fick stå i en box på Edeslätt. I morse var jag och gav henne mer hö (eller rättare sagt nyslaget gräs direkt från åkern) och vatten. När jag slutar jobbet i dag skall hon få komma till sina nya kompisar.

Anders sa på vägen hem: -Vinna är redan min favorit!

Roligt att vi båda tyckte om henne så mycket. Hoppas det håller i sig och att hon finner sig tillrätta i min flock. Att hon blir en riktig prinsessa tivivlar jag inte en sekund på. Vacker som en dag och med riktigt bra stam!

I Sproti-hagen är det lugnt och fint. Det är två ston som jag måste ha extra koll på, om de inte har tagit sig kommer de i brunst nu i veckan. Hittils inga spår av det. Underbart! Det skall i så fall betyda att alla är dräktiga och klara!

Hingstflocken är som vanligt urmysiga och urbusiga :-D

Lille Vórbodi har funnit sig väl tillrätta med de andra killarna och han börjar lägga på sig. Nu ser man inte revbenen på håll längre, bara om man står nära. Jag gissar på att det inte tar lång tid innan det också försvinner. Han har världens kalaskula, bukig. Det borde också rätta sig till nu när han äter mer proteinrik mat.

Snart är det dags att skicka in förprövningen till Länsstyrelsen. Men jag är inte riktigt färdig med blivande stallets utformning. Vi skall ha ätfront i ligghallen och jag har inte bestämt mig om det skall vara en rörkonstruktion eller om vi skall bygga det i trä. Rör är mest hållbart i längden och givetvis dyrare. Trä å andra sidan är kanske snyggare. Ja, så där håller jag på hela tiden. Anders skojar och säger att du kanske skall börja med boxen om du nu inte kan bestämma dig. Hrm! Vilket det än blir så är jag så lycklig att bollen nu är i rullning...  1.a november skall pållarna flytta in!

Jag måste bara berätta en otrolig grej som min sambo har lyckats med..... men vi tar det i eftermiddag/kväll för nu måste jag jobba.

/Åsa

Nu är det dags för lite avrapportering.

I går ultaljudades Þraut och hon är 18-20 dgr dräktig! Härligt, då kan vi bocka av ytterligare ett sto. I morgon kommer hennes ägare Lotta och hämtar hem henne. Jag tror att de flesta som är kvar är färdiga och klara. Men alla är inte redo att ultaljudas ännu så vi får avvakta lite.

I tisdagskväll åkte vi iväg på lillsemester :-D

Om sanningen skall fram så började det med att Leira skulle ned till Max och Ása på Hästlif. Hon skall ha ett möte med den stilige Vestri frá Dalbæ. Vestri och Leiras stam passar fint i hop och jag vill ha in lite Orriblod. Hästlíf ligger ju i vackra Mölle så då tänkte jag att varför inte passa på att ha lite semester med familjen. Anders åkte iväg och inhandlade ett fyramannatält (men hur fyra skall få plats är en gåta) och två luftmadrasser (Arvid hade redan en). Givetvis hittade Anders även en pump som går på 12 v. Tjoho vad nöjd han var! Jag måste erkänna att luftmadrasserna blev snabbt och enkelt uppblåsta. Vad gör det att den dånade så hela campingen undrade vad som hände. Och trots att Anders var tveksam till om vi skulle få upp tältet utan att skämma ut oss så lyckades det. Vi är inte så vana tältare *ler*

Observera de obligatoriska "pissetofflorna". Det måste man ha när man bor på camping.

Natten avlöpte bra och Arvid sov som en prins på sin tjocka, breda luftmadrass med sammet på. Jag och Anders kämpade på med våra smala, tunna och plastiga luftmadrasser som nog skulle passat bättre att flyta på i havet eller en sjö. Vattentätt är det också, för det spöregnade under natten så man skulle behövt hörselskydd. Dagen efter begav vi oss först till Kullens Fyr. Det är den ljusstarkaste i hela Scandinavien. Arvid gick  givetvis upp i fyren. Vi andra nöjde oss med att vara kvar på marken.

Efter Kullens fyr åkte vi till nästa sevärdhet. Ett mycket omtalat konstverk vid namn Nimis. Utan tillstånd från varesig markägaren eller länsstyrelsen började konstnären bygga. Arvid har varit där innan med sin pappa. Nu var det vår tur att titta på träkonstverket. Att det var en bit att gå visste vi. När vi hade parkerat stod det Nimis 2,2. Ok inte värre.... hrm, det skulle snart visa sig att det var 2,2 km "klättring" mer eller mindre. Tokbrant nedför med sten och rötter överralt. Jisses vad mjölksyran sprutade i benen. Vi (alla människor på vägen ned) frågade oss om det verkligen var värt detta. Mötande folk svarade att det var det! Ok bara att kämpa på. Tanken kom ju flera gånger att man skall upp igen. En annan tanke var att man skulle halka och bryta en fot eller två :-P  -Men gud så du pratar! utbrast en dam och log. Jag förklarade då att jag tänkte på de stackarna som skulle få bära upp eller ned en. -Aha, sa hon bara och fortsatte att klättra. Vi klättrade på. Den enda med pigga ben var Kira.
När skogen öppnade sig möttes vi av detta:

Jag och Arvid i början av konstverket. Det är som en jätteklätterställning byggd av drivved och spik. Hållbart? Tveksamt.

På vägen ned blev vi omsprugna av en smäcker man med grått hår som stod åt alla håll. Under armen hade han tre plankor och ett snickarbälte på sig. Hrm, kunde detta vara självaste konstnären? Jojomen det var det. Arvid och Anders gick fram och snackade med honom. I 28!!!!!!! ÅR har han hållt på att snickra på Nimis som betyder "För mycket". Ojojojo jag kan inte annat än undra vad som fattas honom...... *ler* Men alla har vi våra laster. Mina är dock lite enklare, hästar och saltlakrits.

Arvid och konstnären Lars Vilks.

Så här ser delar av Nimis ut, sett från havet.

Nere vid havet vid Nimis hittade Arvid en rolig sten.

Arvid klamrar sig fast på monstret....

Jag kan ärligt säga att jag drog mig för uppgången. Men magen kurrade och det var ett måste. Men att gå upp var enklare än att gå ned. Klart att det var brant och man fick upp flåset, men mjölksyran i benen infann sig inte alls på samma sätt. 

Uppe på "toppen" går ett gäng Islandshästar. Jag förstod att det var Kullabergs Islandshästar som håller till där. Vilka enorma ridvägar de har. De får rida på hela naturreservatet. Underbara grusvägar i en svindlande vacker natur. Där ligger vi i lä!

Jag ser fram emot att få hämta hem Leira och besöka Kullaberg och Mölle en gång till.

/Åsa 

Arvids bästa kompis Petter hade ont i halsen i dag så det blev ingen lek. Men min son är otroligt duktig på att roa sig själv. Med kartonger från IKEA fixade han ihop en minigolfbana. Nyfiket följde Biffen och hans tjejer bygget. Benny var också i närheten och tiggde hallon. Jisses han är så tam våran lille Benny. Han följer oss i haserna hela tiden. Är jag i växthuset och grejar är han utanför och väntar.

Arvid sitter och bygger. Mandarin och Biffen syns i bild.

Jag älskar mitt växthus. Är där inne lite då och då och pysslar om plantorna. Nu har jag klippt min vindruvsranka så att det skall bli riktigt mycket näring till själva druvorna. Titta här vad smarrit det ser ut.

Små druvor som smakar underbart när de är mogna.

Minigurkor snart färdiga att ätas upp. Smakar precis som vanlig slangurka.

Tomater som har ett tag kvar innan de blir röda och ätbara.

Kompisen Martin kom på besök och i dag körde han sin R1:a. Snäll som han är tog han en liten runda med Arvid. Upp i backen till vattentornet och tillbaka. Sakta sakta då lillemannen inte hade hjälm.

Arvid lycklig som får åka Motorcykel för första gången. Nu har han åkt Martins R1:a och hans kanonflotta Mustang.

I grabbarnas hage var det lek och bus i dag. Det är framförallt de äldre killarna som stökar runt med varandra. Pètur har tagit på sig uppgiften att ta hand om nykomlingen. Pètur har blivit så bussig och framförallt mot småttingarna. Han går gärna med Ljoflingur och Latte.

Mestari, Hildir, Vórbódi och Spænir busar.

I Sprotihagen är det som i går, Lugna gatan. Inget nytt sto i brunst. Men det är ju inte tid för det heller.

/Åsa

Nu har det kommit en ny liten kille till hingsflocken. Han kommer från Jutta, som äger Sproti. Vórbódi är en 1 årig hingst som behöver mer kött på benen. Hemma var svårt att ha honom då han inte har några lekkompisar. Men här blev han "överfallen" av leksugna killar som tyckte det var skitkul med en ny kompis. Äntligen händer det lite i hagen.

Vórbódi  blir övernosad av "farbror" Spænir. Som senare försökte betäcka den lille stackaren. Usch man får ju skämmas över vitingen!

Hildir har upptäckt att brorsan har fått en ny komis. Han är så himla snygg Hildir. Tur att du har betalat honom Helene, annars vet i sjutton om jag inte hade ändrat mig *skrattar*

En brorsa på varje sida! Men vart är alla andra kusar?

Nu vaknade de andra också. Fortfarande saknas några. Bla Latte som är som en filbunke :-D

Jaaa, nu är hela flocken samlade runt nykomlingen.

Flygande fläng i höga gräset.

Givetvis blev det ytterligare ett besök i Sprotihagen i dag. Jutta måste ju träffa sin prins. Lille Jonatan ville sitta på Sproti. Jonatan kramade och gosade med Sproti. -Mammas Sproti sa han flera gånger.

Jag kunde inte låta bli att ta en bild på radarparet. Bruða och Frenja som passar lille Seidur. Frenja blir kvar tills på tisdag så Bruða får barnvaktshjälp två dagar till. Toppen!

Arvid är en riktig konstruktör som älskar att bygga med lego. I går hade han gjort färdigt tre båtar som han ville testa i vatten. Vi plockade fram zinkbaljan och hällde upp vatten. Först byggde han upp ett berg av stenar och lade i småsten på botten. -Det måste ju bli som ett riktig hav, eller sjö. Jo det klart, tänkte inte på det :-D

Arvid, zinkbaljan, legot och icke att förglömma.... lördagsgodiset!  Jag kan ge mig den på att halva påsen är kvar. Hrm, man kanske skulle gå på jakt. Är himmelens sugen på smågodis. Men det är nog ingen idé. Arvid känner sin mamma och har nog gömt det mycket bra. Morr! *ler*

Nu är det dags för ett avsnitt av Life. Det verkar som om Anders är färdig med sin nya leksak.... en ny TELEFON (mobil så klart).

Hej hopp från Milåsa :-P