Härligt att titta ut i dag. Strålande sol -7 grader och lite lite vitt på marken. Inte så det täcker gräsmattan men det är vackert ändå.

Leikna är nu nerkörd till Max och Ása som skall grilla henne. Ása strålade med hela ansiktet när jag sa att jag verkligen vill att de skall rida pass på henne. Hon får gå i en hage och skrota över helgen så hon finner sig till rätta lite. Hon sa inte ett ljud när vi lastade ur henne, släppte in henne i en box. Hemma hos Max och Ása träffade jag en gullig tjej som jag kände igen. Hon har ridit med mig och Janet på drömritten! Kul att träffa henne igen.

Det har kommit nya kompisar till Spænir och Einfari också. Det blev så himla glada över att få fler killar att leka med. Min lille Fleygur kom hem igen, tillsammans med Pegasus, vårt nya tillskott! Snarpur från Navåsen kom till slut fram, efter krångel med bromsar på transporten. Snarpur och Fleygur är lika gamla och det blir ju kanon.

Fleygur, Einfari, Pegasus och Spænir.

Mmmm man måste noga nosa över en nykomling. Fleygur avvaktar lite.

 Pegasus och Spænir snackar lite.

Tyvärr hade jag inte kameran redo när Snarpur kom. Carina (Snarpurs matte) tog bilder och jag får säkert låna några av henne.

Pegasus verkar vara en trevlig kille med ett bra lugn. Nu skall han få känna sig hemma lite innan vi testar honom. Pia har skrittat på han och tömkört så vi kan ju se hur mycket han kommer ihåg. Han är 4 år precis som de andra två killarna. Han behöver trafiksäkras eftersom Pia bor i skogen och inte har så mycket bilar direkt. Men förhoppningsvis är han som de andra, bryr sig inte nämnvärt. Det återstår att se. Gullig och bussig är han i alla fall.

Hej hopp!

/Åsa

Jo min älskade Leikna skall få åka iväg en månad på riktig träning :-D  För en gång skull tänkte jag kosta på mig en träningsmånad, ja inte mig då förståss utan Leikna (inte för att jag inte skulle behöva det men nääää). Men i slutänden är det ju även bra för mig. Jag har lagt en bra grund på henne, hon har styrkan och framförallt viljan. Nu är det dags att finslipa och förhoppningsvis plocka fram ökad tölt (utan spänningar) och pass! Dessutom är ju tanken att hon skall bedömmas i vår/sommar och då är det ju aldrig fel att hon får lite bättre träning. Vi har ridit pass, Leikna och jag, men ofrivilligt och ganska okontrollerat. Lilla damen tände nämligen på detta :-P  I dag skall jag packa hennes foder, täcken och framförallt Tiaran! Den skall ligga i en egen liten väska så den kan plockas fram till helgen.

 Leikna mot andra breddgrader...

På lördag kommer Fleygur hem igen. Snarpur som är en fin åring efter Spúni skall i samma veva flytta hem till oss. Han är på kollo här till och med hösten i alla fall. Förhoppningsvis kommer även Pegasus, en snäll go valack på 4 år att flytta till oss. Så till helgen fylls hingsthagen på en aning. Men i och med att Leikna åker en månad får Barbros Einfari flytta till stona ett tag. Hon skall börja jobba lite med honom. Dessutom får han sedan vara fadder till Litfari som snart är redo att flytta från mamsen.

Fy, denna veckan har jag varit slöööö

Ingen ridning sedan i söndags. Det är ju så förbaskat mörkt på kvällarna och jag är så dödens trött när jag kommer hem från jobbet att jag bara inte orkar. Ytterligare en anledning till att lämna bort Leikna. Hon  måste ju tränas! Leira och Litla-Mín är de som nu får sitt när Leikna är borta. För det blir ju ljusare och ljusare ute som tur är.

Ha det!

...får gå till Frälsningsarmén. Stor och stark får gå till Folketspark!

Här är "Liten och klen" . Leikna tre år och på en Horsemanshipkurs sitter jag upp på min prinsessa för första gången. Vi red runt några varv i rundcorallen och det gick galant.

Tänk vilken skilnad det är på henne nu! Ojoj vad det har hänt mycket, speciellt det senaste halvåret då vi mötte Max.  Jag mötte Maxen... trallalllalallalaaaaaa. 

I helgen har vi varit hos underbara familjen Dahlvid och tränat för Max. Första passet i lördags red Max Leikna nästan hela tiden. Han/jag ville testa henne hur hon låg till och vad som finns under ytan. När lilla prinsessan blir pressad och måste jobba med bakbenet och även höger bak, kom hon på att ja, jag har ju faktiskt egen vilja. Ingen stans att ta vägen, vad gör vi då??? Jo vi går UPP! Hej och hå vad det dansades på bakbenen under några minuter. Max flinade och mumlade ngt om att det visst finns styrka i bakbenen. Men så trillade poletten ned och hon började gå riktigt flott bitvis. Med bärighet, swung och såg otroligt tjusig ut. *matte nästan lipar*

För att inte tråka ut er för mycket, själv kan jag skriva om min prinsessa hur länge som helst, skall jag korta ned helgen. Söndagen slutade med att hon verkligen började jobba rätt långa sträckor. Och Max gillade verkligen vad han såg! Oerhört kul! Han sa att det är massvis med potensial i hästen och att hon absolut skall visas. Precis som Magnus L sa på kursen i början på januari.

Det roliga är ändå att jag har alltid trott på Leikna. I bland har det kännts som om jag var ensam om det i hela världen. Hon är så liten har man fått höra. Men i helgen var det fler än jag och Max som tyckte hon rörde sig fint. Jag är så stolt över henne! Men framförallt är jag otroligt glad över att ha en så härlig ridhäst med ett så underbart lynne. Puss på dig "sessan". *trams trams*

Som vanligt var maten toppen och framförallt alla härliga människor. Stora Flugan med den stela bakkärran går inte heller av för hackor. Även om det säkert inte var såååå kul som jag och tant R tyckte. *fnissar lite nu också* Men är man trött och har sjuk humor så har man.

Nu håller jag tummarna för att Max och Ása kan trycka in Leikna inom den närmaste månaden. Jag har nämligen bestämt mig att hon skall få en månads proffsträning av mig. Bussig matte va?! Max sa att Ása kommer älska henne, hon gillar Kolfinnur hästar och Leikna är tydligen hennes typ dessutom. Från en Åsa till en annan....

Här hemma är allt som vanligt, tja kanske en aning stökigare än vanligt. Eller om man skall vara ärlig... ganska mycket. Brädgård i vardagsrummet, inga gardiner, bananlåder lite överallt. Nej vi skall inte flytta. Men mammas lägenhet har vi röjt ur och delat upp saker. Jag har inte orkat ta tag i det hemma ännu. Brädgården är till för våra fönster som äntligen skall få "kläder" på sig. I dag sticker ju "understället" ut lite här och var. Härliga gula, kliiga Gullfiber. Glömde jag nämna dammråttorna i hörnen? Kanske är det för att de numer räknas som husdjur. Suck, jag väntar på att städinspirationen skall komma. Eller att det skall ramla en städerska över mig som jag snabbt kan slänga in i huset och låsa dörren.

Nehe nu skall jag vara lite kvällsocial (läs sova i soffan) med min käre sambo.

Puss och hej på er! Jag har saknat detta!

/Å

Jag älskar verkligen när det blir kallt. Nu fattas bara snö så man kan åka pulka, skidor och galoppera på åkrarna. Litla-Mín är en supertrevlig häst att rida. Mycket lättlärd och positiv. Hon är stabil så man skulle kunna tro att hon är riden i flera år. Tygeltagen börjar funka riktigt bra. Till och med några fina töltsteg fick jag i går efter galoppen. Mätte henne gjorde jag också och hålli er nu.... hon är hela 144 cm hög! Inte konstigt att jag har svårt att kliva upp på höghuset. Leikna är ju bara 133 cm. Men fortfarande min favorit och prinsessa...

Äntligen har jag fixat iordning bilderna från invigningen av stallet. Här kommer dem.

Mmmm glögg och tilltugg....

Stämningen är på topp!

"Bordet" med tilltugg. Bakom skymtar Arvid.

Delar av invigningsgänget.

 Ojdå där ligger Arvid på stallgolvet. Han trillade sakta baklänges men räddade glöggen och pepparkakan.

Nähä nu skall jag ut på en liten födelsedagsritt med Linda och två av mina kusar. Funderar på vilka vi skall välja. Leikna skall nog vila fram tills Magnus Lindkvist kursen på söndag. Åh vad det skall bli skoj. Magnus får alltid oss att göra så mycket framsteg.

Ha det gott!

/Åsa

Tack alla för alla sms, mail, telefonsamtal, kommentarer i bloggen och för alla fina blommor och underbara ord.

Ni skall veta att det värmer mig och min familj oerhört att veta att vi har så många som tänker på oss i denna svåra stund.

Vi tar en timme i taget och trots saknaden över mamma, mormor och svärmor hittar skrattet fram några gånger om dagen i alla fall. Det finns ju så mycket att må bra över här i livet att det blir för tråkigt och jobbigt att vara ledsen hela dagarna. Vi tar ledsamheten när den kommer och glädjen när den dyker upp.

Min mamma var en rolig och glad människa som hade velat att vi skulle skratta och komma ihåg henne som så. Ni som känner henne vet att hon kunde göra massa tokroliga saker som är helt underbara att komma ihåg nu.

Arvid säger ofta till mig att jag är galen och knasig - tack mamma det har jag fått från dig!

För tillfället hinner jag inte rida, julen står för dörren. Leikna har lite vila och snart skall Fleygur tillfälligt flytta till Pia. Fleygur är tuttgalen och suger musten ur Leikna. Finns inte hon till hands tar han Dísa, det andra stoet som har mjölk kvar. Han är inte lite fräck han! Nu får det vara slut på detta tuttande. Han flyttar till Pia för att lära känna Pegasus som kommer flytta hit om några veckor.

Nu har jag en hel hög ridna hästar, snart är det dags att ha turridning va?

Kram Åsa

I går klev jag och Arvid in genom dörren till mamma med ungsplåtar i högsta hugg och hela korgen full med pepparkarksformar. Tyvärr blev det inget pepparkaksbak som du hade sett fram emot så mamma, vi också för den delen. Under din förmiddagsvila inför pepparkaksbaket somnade du och vaknade inte mer. Åh mamma vi saknar dig så! Hur skall vårat liv nu bli utan dig? Jag säger som Arvid sa när jag berättade att mormor inte sover utan lever inte längre. -Åh nej, jag kommer vara ledsen flera dagar.... (barn är underbara) Att det skulle gå fort det hade vi på känn men inte så här fort. I söndags var du pigg och glad när vi spelade kort och umgicks.

För din skull är vi glada att du bara fick somna hemma i din egen säng utan smärtor. Men egoistiskt så ville jag haft kvar dig längre, mycket längre.

/Milåsa

Åh, jag älskar verkligen vintern, när det är riktig vinter, det vill säga. Kallt och snö skall det vara. Inte för att det är speciellt kallt i dag -1 grad och inte mycket snö. Men det är minusgrader och det är snö så det blir vitt på marken och alla träd är vita. Bara att njuta.

Jag och Barbro tog en tur på våra favoriter. Linda tittade förbi så lägligt att vi fick en fotograf för en gång skull!

Åsa och Leikna, Barbro och Freyja.

Efter det blev det en tur med Litla-Mín och Dísa. Litla-Míns första tur i snö och halt gick galant. Jag har nog aldrig suttit på en så stadig unghäst. Jag är mer van att det vinglas runt eller halkas så man (läs Leikna och Åsa) åker som en säl ned för backen, eller gör en snöängel. Litla-Mín är verkligen en trevlig häst. Hon är kanongo att sitta på även om hon är som en Finlandsfärja i skogen. Man måste svänga i god tid och hur lätt är det när man skall parera för träd. Mer än en gång har jag fått snabbt slänga upp benet bakom sadeln och upp på Litla-Míns rumpa. Jag vill ju inte bli ett ben fattigare pga klämskador. Tacka vet jag Leikna som är som en kvick racerbåt!  

Ni som har sett Litla-Mín när hon var föl och inte sedan.... Tamtadam här har ni henne som ridhäst.... 

Litla-Mín (som verkligen har fått helt fel namn...) och Åsa. På denna bilden har Åsa rättat till sin skänkelplacering. Givetvis rider jag i min nya sadel! *älskar den*

Nu skall jag ta plats vid symaskinen, mycket som skall fixas innan jul...

/Åsa

Frosseri och Vällust! Tjoho vad underbart.

Jag har nämligen köpt en ny sadel och inte vilken sadel som helst utan en helt underbar Equipe. Jisses vilken underbar sadel. Den bästaste av de alla som jag har testat. Och nu har jag verkligen prövat en hel hög sadlar. Equipen satt som en smäck på Leikna och hon visade genast att den här var grejer det! Vilka rörelser det kom fram! Med hjälp av ett siliconunderlägg passade den även till Leira, Litla-Mín och Bruða (om hon går ned lite mer i vikt) och givetvis även till Spænir. Sadeln är ursnygg och gissa två gånger vart den bor..... givetvis i huset. Om jag fick bestämma så hade det varit i sovrummet, gärna i sängen. Men jag får allt visa lite hänsyn och inte dra på mig ytterligare en dödssynd, Högmod. Eftersom jag direkt känner att jag vill ha en Equipe till varje häst kan vi räkna på ytterligare en dödsynd, Girighet!  Att vara syndig är härligt! *skrattar*

Fick ändan ur vagngen och städade lite på kontoret. Tänk då tittade lilla batteriladdaren fram, den till systemkameran. Efter laddning av batterier tog jag en bild på Arvids adventskalender. Han är så nöjd så med sin kalender. Den blev färdig lagom till förra året i december. Den skall få följa honom och kanske även hans eventuella barn.

Ja inte vet jag om jag var toktrött när jag gjorde den eller om någon har varit och skojat med mig. För det är ingen ordning på paketen över huvudtaget. Det var det från början i alla fall :-P

I kväll blir det räkor, aioli och rostat bröd. Godis efteråt. Mmm godis är gott! Idol blir det också.

I morgon kommer bilder från inflyttningsfesten och kanske även hästar i snö.

/Åsa