Hej vänner nu är det vinter.

Kallt och vitt, även om det inte är mycket snö här nere "nära" kusten. Spænir och Einfari rusar runt och leker i snön. De är så mysiga killarna. Dísa och Skuggalisa är nöjda med att stå och njuta i det vackra vädret. Skugga är piggare än piggast när vi är ute på ridtur. Några töltsteg bjuder lilla damen på!

I går var jag, Arvid och Tage på promenad. Vi passade på att ta med kamera och ta bilder på stona och fölen. Arvid hjälpte mig och busade upp fölen lite. Det blir bättre bilder då! Kvika var inte sen att busa runt med fölen. Kvika och Rösk är extramammorna i hagen. Fölen hänger runt dem hela dagarna och de verkar njuta.

Arvid, Iðunn och Leira i vintervädret.

Alla är nyfikna på Arvids pinne och istapp. Villimey tog en tugga på istappen!

Rösk kör sin titta-vad-jag-är-söt posé.

Iðunn och c:o i farten! 

Kvika tänjer på steget och bäbisarna kommer rusande efter. Tjoho vänta på oss!

Iðunn är en riktig sprutt i bang bang. Hon är mer ovanför marken än på. Kul kul.

Förra helgen var vi i badhuset och badade med våra vänner Affi, Jonas och Mårten. Tage badade för första gången i stor basäng. Till en början såg han mest förundrad ut men snabbt blev han aktiv och tyckte verkligen om det. Arvid som hade med sig kompisen Petter var inte lätt att fånga på kort. De busade loss i virveln hela kvällen. så blir det när man har hela badhuset för sig själva!

Delar av familjen Jensen, Håkanson. Kolla in lillemannens goa kropp *skrattar*

Mmm vad detta är mysigt mamma!

Julen närmar sig med stormsteg. Vi har hunnit med lilljul med kompisar och tillhörande paketrace! Julen är också färdigfirad med bror Andreas och hans Karin. De åker ju till underbara Gotland över julen. I går var vi hos min moster, Bittan och morbror Bertil. Där åt vi så jag trodde jag skulle spricka. Men det hindrade mig inte att ta en stoor tårtbit efter middag och efterrätt. Mums! Vi hade så himla mysigt och det är så skönt för oss. Det känns som om vi har en bit av mamma/mormor kvar. Arvid var så glad för att vi hade träffats, ätit och över sin julklapp. TACK, tack för att ni bryr er om oss så, vi behöver det.

Spænir hade lyckats böja till sin ena sko. Nu har Peter fixat till den så jag tänkte ge mig ut och rida i dag. Det var över en vecka sedan. Inte bra! Men nu är det ju juletid och lite annat att tänka på.

Boxarna är nästan klara. Bara liten detalj som att gjuta fast två stolpar. Spænir har flyttat in i sin och i dag kommer Tuntje (tror jag att det stavades) från Holland och flyttar in i sin. Hon och Spænir skall bli grannar. Suck! Hoppas han uppför sig nu när det kommer en snygg stor svart Frieser. Om inte så får han sova ute i natt för hon behöver lugn efter sin resa från Holland.

Nähä nu skall jag sätta mig vid symaskinen och göra färdigt lite juleklappar....

Kram på er alla

Ja jisses. Jag var bara tvugen att berätta om dagens ridning.

Jag har inte varit ute på Spaenir på flera dagar. I går när jag hade dragit på mig mina ridbrallor och skulle skutta ut, ja då ringer skolsyster. Arvid har skadat handen på jympan. Han kom liksom inte riktigt över bocken. Det var bara att hoppa ur ridbyxorna och bli civil igen. Åka till skolan, vårdcentralen och sedan sjukhuset för att röntga. Som tur är var det inget brutet.

Nåväl i dag skulle jag "få" rida kl 15. Anders skulle komma hem och lösa av mig. Barbro T som rider Disa på onsdagar kom samtidigt som jag skulle ta in Spaenir. Disa och han i det lilla stallet utan färdiga hingstboxar... hrm. Ok det får väl gå. Sparrisen skötte sig. Hummade och ummade lite bara till våpet Disa.

I paddocken brukar vi börja rida. Allt för att försöka bibehålla honom mjuk och smidig. Man vill ju inte förstöra det Max gjort. Bara bygga vidare. Precis när jag suttit upp och börjat rida utmed ena kortsidan hör jag en motorsåg. Vattenfall är här och röjjer under ledningarna. De har fixat med sly flera dagar och Spaenir bryr sig inte om motorsågen. MEN innan jag inser vad de gör så trillar ett STORT träd ca 3 meter från där vi är. Jisses så rädda vi blev. Spaenir reser sig rätt upp och hoppar åt sidan. Som tur är har jag krokat i min Max- krok (sitter i svanskotan) och klistrat på inte-trilla-av-klistret så det gick bra. Men paddocken fick vi hoppa över i dag.

Under passrepan dök det upp en helicopter som skulle kolla ledningarna och flög därför lågt. Men tack och lov ryckte han bara till och sedan fortsatte som om ingenting hade hänt. Strax efter kom en stor brun och vickade på sin sexiga rumpa. Dååå blev han 10 cm större och pumpade upp sig. Efter det låg det en hel hög med änder i Häggån som flög fram under bron precis när vi passerade på den.  Skutt fram men sedan var det bra. Tur han är så snäll och cool!

Det kändes verkligen som om allt och alla bara ville ha av mig i dag. Men icke sa nicke det gick inte! En underbar tokgalopp uppför backen var en bra avslutning på ridturen.

Ja så kan det gå till här! Jag avgudar min Sparris!

Kram på er!

Tiden går så fort att det är inte klokt (ja ni har säkert märkt det själva - Det ÄR ingen klyscha).

Våran Tage är nu 3,5 månad och är ingen liten viol. Han växer och växer våran lille sumo   .

-Tjena, det är jag som är Taggen!

Kommer ni ihåg den där bilresan då Spænir och Einfari skulle hem från Mölle. Nu kan jag släppa en bild från när Tage gjorde veckobajjen i bilen. Nej lugn nu, jag har cencurerat och tagit med den rumsrena bilden. Den andra hade nog många svimmat och de sett. 

Här är en som är nöjd och glad i alla fall...

En sista rykande färsk bild på Taggen.

Spænir har blivit så tjusig och mitt hjärta klappar fort varje gång jag ser honom. Dessutom är han så himla snäll och go. I går när jag tagit in och klätt av honom tänkte jag, men oj han är inte så liten nu. Jag hämtade mätstocken och ställde upp Sparrisen i mittgången. Jajamen visst hade han växt! Nu är han 140 cm! Underbart, det är alltid bra att vara lite högre om man skall bli godkänd hingst. Einfari, Barbros unghäst, är som ett höghus.... 147 cm!

Spænir sköter sig bra även i ridningen. Pass är han en riktig rackare på. Oj vad han gillar att få ta en passrepa. Men det känns som om han är lite seg i huvudet så snart är det nog dags för honom att vila några veckor. Kanske jag skulle damma av hans mamma lite då?

Hur gör man när man är mammaLEDIG???

Jag förstår inte hur jag skall hinna jobba igen?

Nästa gång skall ni få se bilder från stallet. Nya boxarna är nästan på plats. Saknas lite bara.

Ha det gott!        

Ja, jag har ju sex ridfria månader att ta igen och därför har jag varit flitig med lektionsridandet, eller vad man skall kalla det.

I torsdags var jag på Navåsen och red för Heimir. Säkert två år sedan, minst, som jag red för honom. Då också med Lilla L (Leikna). Första gången jag red för Heimir på Lilla L så hade jag bara ridit henne i 1 månad. Han sa till mig att tölta. Jag tittade frågande på honom och säger -Men jag har ju aldrig töltat henne. -Inga problem bara tölta här på långsidan, svarar han då. Och nej, det var inga problem, vi töltade lite på långsidan. Nu flera år senare var det dags för honom att se henne igen. Han tyckte det var kul och se henne i dagsläget. Träningen gick fint och han hjälpte mig att justera till några småsaker jag funderat över.

Lilla L är nu hos sin syrra och extramatte i Falkenberg. Där får hon stanna tills jag saknar henne för mycket och tills Spænir blivit mer utbildad.

I lördags var det så dags för sista kursen för Max på länge (men föhoppningsvi inte för alltid). Givetvis hade jag med Spænir och Lilla L fick sig en lektion också.

Spænir, ja herregud vad skall man säga. Han hade fullt upp att gapa och visa sig. Ny gård, många ston, hingstar och nya intryck. Páfi hade boxen snett emot och det var väl sådärlyckat. Páfi tyckte Spænir var en liten uppblåst skit som behövde lära sig veta hur. Spænir gjorde slut på sina krafter i stallet och jobbade upp ett duktig adrenalinpåslag i kroppen till ridpass nr2. Men Max lärde mig hur jag skulle jobba bort det. Max kämpade verkligen med mig och Sparrisen. Själv var jag som en blöt disktrasa när lektionerna var över. Så här ser vi ut.

Tänkte skriva om dopet men Tage har ingen lust med det. Han skall ha MAT!!!

Återkommer.

Kram på er

Hurra nu är min älskade "Sparris" hemma.

Han är så fin min hingst. Vid första anblicken när jag kliver in genom dörren till stallet tänker jag att det är Leikna. De har lika fina, stora, snälla ögon. Men man ser direkt på kroppen att det inte är hon. Han är så mycket smäckrare och har en snygg halsansättning (förlåt Leikna). Men man kan ju säga att det inte är som att rida sto... hrm. Jag hade glömt hur det är att sitta på en unghingst som är precis nyinriden. Lustigt, för förra gången jag gjorde det hade jag också en ganska nykläckt bäbis. Den gånger var det Arvid och hästen var Ótur. Gick det då skall det väl gå nu. En dag i taget, en strid i taget. Men här är ju ston överralt - känns det som i alla fall. Suck!

Bilder kommer... Men han är ständigt skiten och vädret är trist. Kanske det går att knäppa en bild så småningom ändå.

Snart är det kurs för Max igen. Efter kursen åker Lilla L till sin extramatte och syrra i Falkenberg. Hon kommer ha det som en prinsessa. Karameller när man kommer i hagen, karameller när man har ridit och när man är söööt. Nybäddat varje kväll och god ridning. Kan man ha det bättre? Klart att vi kommer sakna henne. Men för att jag skall rida Spænir måste Leikna åka. Annars tar jag henne i första hand. Jag känner mig själv *ler*

Sadelkammaren är nu grundmålad och den kommer inte att bli vit. Den blir Leira-/Leikna- och Spænir-färgad! Eftersom sadelhängarna är svarta och listerna blir vita så går hela sadelkammaren i deras färger. Nördigt. Tja absolut :-P  Men vad gör man inte för kärleken!

Ni vet min andra hobby, att sy. Nu har jag fler bilder. Inför jul håller jag på med Hjärtan På Tråd. Jag har en del beställningar som snart är färdiga. Är ni sugna går det bra att beställa. De kostar 25 kr/hjärtan och vanligast är att ha fem hjärtan. Här ser ni ett exempel. Ni kan välja färger helt fritt, eller låta mig välja.

Och i förbifarten blev det en liten julmus också :-) 

Nähä nu vaknade Tage.

Ha det gott mina vänner! 

Ja tänkt vad många olika slags kärlekar det finns här i världen. Det är toppen för då finns det ju en för alla. Själv är jag kär i många. Min familj, min symaskin, min kamera och framförallt mina hästar och då i spetsen Leikna. Hon är den bästaste av dem alla. Jag vet att jag tjatar om hur underbar hon är, men det är bara för att hon är det!

I dag red jag henne i paddocken med Tage i vagnen. Efter fem minuter började han skrika och vi gick ut och jag vaggade vagnen med foten (allt för att slippa kliva av). Ytterligare en gång ganska snart efter fick vi göra samma procedur. Vi skrittade på volt och tjohej  - Tage börjar skrika. Då går min smarta häst ut och ställer sig vid barnvagnen utan att jag styrde henne dit! Bäbyn är vaken - nu skall vi vagga....  Efter lite kraftigare vaggning, men inte tillräckligt för hjärnskakning, somnade han och sov alla tre ridpassen igenom. För efter Leikna var det Skuggas tur. Hon är sådärglad på mig, jobbiga människa som alltid skall bestämma. I dag fick vi några töltsteg som jag var nöjd med och då va ridpasset slut! Jag fick även för mig att ta Dísa. Ojoj det måste jag göra regelbundet. Hon är stel som en planka men svarar riktigt bra på tillridning.

I dag har hästarna fått stå inne och käka mellanmål. Annars blåser all mat bort för dem och det är ju elakt.

Tage och jag tog som vanligt en tur till sto- och hingsthagen. Kameran var givetvis med i dag när vädret är ok. Typiskt nog räckte batteriet bara till tjejerna. Killarna får fastna på bild i morgon istället.

-Mamma Lena! Här är jag! Mamma Åsa sa att du ville se hur snygg jag blivit.

Sötaste Villimey!

Busan vill gäääärna krypa in i kameran.

Senaste tillskottet i stoflocken. Vackra Rösk som nu vid 28 års ålder skall bli pensionär. Är hon inte vacker!

Givetvis tog Leira täten och rusade, med hela flocken efter sig, mot ligghallen. Matte Åsa= kraftfoder inne. Mums!

Jag och Tage har inte lika lätt att rusa som de. Vi knallade på grusvägen och hästarna väntar på att vi skall gå runt och in i stallet.    

Hela stoflocken som väntar på oss.

Tage växer och frodas. Precis som sin mamma och pappa gör han sig inte på bild *skrattar*. Här kommer lite uppdatering på hur han ser ut i dagsläget.

Tage och storebror Arvid. Mina älskade "gubbar".  

Taggen i egen hög person!

Renoveringen/ombyggnaden av stallet går framåt. Sadelkammaren är färdigsnickrad och nu är det mitt jobb att måla. Det blir en av mina två favoritfärger.... nej, inte rosa, utan VIIT!

Boxarna väntar vi på och när fronten har anlänt skall Alex mura upp mellanväggen. Längtar tills det blir färdigt.

Ha det gott vänner och vi hörs!

/Åsa  

Här hemma försvinner dagarna i ett nafs!

Tage växer så det knakar. Han är nu två månader och väger nästan 7 kg! Han har många smeknamn, Taggen, Lill Prins Bus,Spyflugan , Budda och flera andra flyktiga.

Fler som blir större och större är fölisarna. De är så ulliga och bulliga. Växer också så det knakar, springer runt och busar mest hela dagarna. Jag njuter av att bara sitta och titta på dessa vackra djur. Att de sedan är våra hästar gör ju inte saken sämre. Leira är en riktig pärla kommer så fort jag ropar och läser av mig direkt vad jag vill. Vi har en tyst komunikation som funkar mycket bra.

Nya stallet växer fram dag för dag. Sadelkammaren kommer att bli riktigt fin och jag längtar tills den är färdig. Leikna har ätit Salsa-fodret hos Max och Ása samt när hon bodde på Navåsen med Regine. Nu fortsatte jag att ge henne detta fina foder. Köpte en påse bas och en påse Hotmix. Två nävar Hotmix gjorde susen i rumpen och i glaoscherna. Jisses, det blev inte riktigt Salsa utan mer Steppdance... Tänk så lätt att peppa upp lilla L. Hon älskar sitt kraftoder och slickar rent hela hinken. Om hon fick skulle hon kunna slicka, slicka och slicka hinken.

I onsdags kom söta Skuggalisa till oss. Camilla har gett mig förtroendet att töltsätta Skugga. Hon har töltat lite men vill helst ridas i "ponnygångarterna". Jag ser fram emot att jobba med Skugga. Hennes pappa är Draumur från Stallgården som jag alltid varit förtjust i. Tyvärr är han död och jag kan inte använda honom till mina ston. Däremot lever ju en bror till honom, Gymir, som jag funderar på att använda i stället. Camilla kommer att komma hit och rida emellanåt - ser fram emot det Camilla!

Så här såg det ut när Skugga hade varit i hagen i 10 minuter.

Leikna och Skugga äter ur samma hög. Inte ett pip har sagts i hagen. De blev vänner direkt!

Helen och Oliver kom och hälsade på sin älskade Hildir igår. Lika roligt som vanligt att träffa er! När vi kom bort till hagen såg jag att det låg någon och vilade i halmen. Men när jag kom lite närmare såg jag att det inte var någon av hästarna.... Titta får ni se

Jaha, här går man och betalar dyra pengar för ett vindskydd och så kommer skogens djur och lånar det bara sådär... Ok lilla rådjur varsågod att vila tort och varmt!

Efter senaste kursen för Max har Leikna verkligen dansat fram. Som vanligt fick Max mig att förstå hur jag skulle komma åt henne. Han är den bästa tränaren jag haft, mycket för att han är så duktig på att förklara så jag förstår och får till det!

Jag rider ju faktiskt inte bara. Min stora hobby är att sy! Jag kan sitta en hel dag och bara plocka med mina tyger, gasa på maskinen och vips har det blivit ett kuddfodral, gardin eller allra helst en Tildafigur.

Här är ett smakprov på några av mina flertalet Tilda-alster.

En snäll Häxa sitter och vaktar köket.

-Vaff på dig! Jag är taxen Taxa

Givetvis måste det finnas en liten misse också.

För tillfället håller jag på att tillverka tyghjärtan som skall bli "Hjärtan på tråd". Det är så fint att hänga upp en radda hjärtan på väggen. Julfärger, milda rosa färger eller varför inte i New England stil. När det är färdigt kommer bilder.

Nu är det dags för mig att svepa i hop lite kladdkaka. Tänkte börja baka till dopet så det inte blir för stressigt det sista. Dessutom behöver jag skingra mina tankar. Det är ju Alla Helgona nu i helgen och jag tänker så på min mamma. Suck! På lördag åker vi in och tänder ljus. Min lillebror lägger på fina kransen i dag. Saknar dig så mamma!

/Åsa

Hösten är ju helt underbar. Hög luft och naturen sprakar i alla möjliga varma färger.

I natt hade vi -5 grader. Riktigt så kallt hade jag inte trott att det skulle bli. Känns bra att alla hästar är hemma från sina respektive sommarbeten.

Jag, Tage och Kira tog en härlig promenad i det vackra vädret. Hingstarna såg oss på långt håll och Hildir var mycket vaksam, undrade nog vad som hände. Han är så vacker så jag tappar andan. Småkillarna är härliga och alla är så fina i hullet. Här kommer bilder från besöket.

 
Hildir spanar in oss.

   
Fleygur i profil. Älskar hans vita mule.

Vackre Hildir som börjar bli riktig raggig och go.

Prinsessan och jag har varit ute en sväng och hon går riktigt bra. Åh vad jag älskar denna häst. Leira är en riktig pärla som ger så fina avkommor. Spænir kommer säkert bli en minst lika bra ridhäst.

Att vara "mammledig" är väl inte riktig min grej . Jag har massa projekt på gång och som jag ändå kan göra nu när jag är ledig... 17 hästar att sköta om. Ombyggnation i stallet och en del andra hemliga projekt på gång.

Men nu skall jag njuta av en kväll tillsammans med vänner. Det är ju BSF-kväll.  (Bonde Söker Fru)

Kram på er