Min kropp är mörbultad och värker. Gjorde som min naprapat sagt till mig, gick en promenad för att lea upp ryggen. Problemet är att jag har ont i mitt vänsterben och min vänsterfot. Promenade fick bli kort, till hingsthagen och tillbaka.

Den första jag såg var Einfari. De andra stod uppe på platån och halvslumrade. Jag ropade på Spænir, han brukar komma när jag ropar. Men nu var det ingen som rörde en fena. Jag tog mig haltandes bort mot de andra hästarna. Ser på håll två ljusa skepnader som inte rör sig ur fläcken. Mysko, Spænir som brukar vara så pigg på att komma och hälsa.

Jag är inte intresserad av att komma!

Lite orolig att det hänt honom något går jag närmare. Då ser jag varför....

Mmmm vad smarrit med massa äpplen.... Någon har lärt sig att ruska ned äpplena från trädet :-D

Lisa som äger Mestari ringde nyss. Mestari åker på torsdag! Det blir tomt. Nu börjar det tunnas av. Helt plötsligt blev det bara tre killar kvar i vinter. I och för sig hade jag inte väntat mig att Mestari skulle stanna en vinter till. Han är ju stor och rejäl, dags att ridas in. Och det är precis vad som skall hända.

I vinter blir det Spænirs tur och förhoppningsvis även Einfaris. Nu har killarna blivit stora.

I kväll skall jag försöka få med mig kameran bort till stohagen. Ni måste ju få se hur fölisarna ser ut nu.

/Åsa

I torsdags skulle jag göra tjockpannkaka. När jag var påväg att ställa tillbaka mjölbyttan så hux flux hamnade den på golvet istället. Jag som faktiskt höll den i handen för någon sekund sedan var nu helt nedstänkt av mjöl! Ojoj vad Arvid och min mamma skrattade gott, speciellt Arvid. Kul att man kan roa....  Arvid var snabb och sprang efter kameran...

Hrm att mjöl kan skvätt så... som en vulkan, sa Arvid

Lilla burken hamnade så fint rakt ned på golvet...

I fredags natt skulle jag som vanligt gå på toa. Fötterna ville inte riktigt bära men jag gick försiktigt (eller inte)  ned för trappan.... som jag säkert trillat 5-6 gånger i sedan vi köpte huset. Missar de två sista trappstegen och dundrar nedför på ryggen. Stukar vänsterfoten för jag vet inte vilken gång i ordningen. Några timmar senare när vi skall ge oss i väg till skola/jobb händer nästa grej. Efter jag släppt ut hönsen skall jag gena över terassen. Halkar på första trappsteget och vänster ben far iväg och hamnar mellan trappstegen, höger också. Men det är vänsterbenet som får sig en dundersmäll mot den vassa kanten och jag trodde verkligen att benet gick av! Det både knakade och small samtidigt som det svartnade för mina ögon. Ojojoj, helvete (ursäkta språket) tänkte jag, nu bröt jag benet.... och jag som snart skall köra upp.... Ja det var vad som for igenom mitt huvud då. Men benet höll även om jag fortfarande i dag är helt mör i hela kroppen. Mitt vänsterben värker och jag är blålila på hela smalbenet. Men jag är tacksam att jag inte bröt något för det hade varit jobbit. -Speciellt för mig! sa Anders   hrm....

Senare på dagen var jag på Photoshop utbildning med jobbet. Skit kul! Jag som är självlärd fick massvis med bra ahaupplevelser. Men det var bra att jag hade jobbat såpass mycket i det innan. Det gjorde att jag kunde tillgodogöra mig allt. Jag kände mig som en svamp som bara sög i mig så mycket det bara gick. Åh man kan göra fantastiska saker med detta underbara program.

Vad sägs om spökhästarna som kommer upp ur vattnet?

I dag har jag och Barbro varit nyttiga. Vi har flyttat först stona till ny hage - igen. Jag haltade på så gott jag kunde....  Sedan fick även hingstflocken ny hage. En bamsestor som de överlyckliga rusade fram och tillbaka i. Nu är det "bara" sex hästar kvar. Latte åkte hem i fredags. Han är underbar den killen. Snällt som ett liten Goldenretriver lufsade han på transporten. Det blir lite enformigt nu med bara Islänningar och ingen svensk kvar i hagen.

Nu skall jag snart åka och hämta hem prinsen. Han har varit med sin pappa på Öland och hämtat hem vackre Hringur. En homozygot svart skäck (ger 100% skäckar) med man ned till framknäet! Han skall skos och Johan skall ha honom som sin nya ridhäst. En mycket snäll och lättriden häst med fin stam. Farfar är Orri! Tanken är att Hringur skall komma hit nästa sommar och betäcka! Det ser vi fram emot!

Ha det bra tills vi hörs igen.

/Åsa

Denna gången är det ingen ny häst, transport eller sånt.... men en pryl är det....

Nämligen underbara Draupnirsadeln som jag så generöst har fått låna av Regine! Vi var ute i dag, jag och Leikna, och bara töltade och töltade, travade i form och i olika tempon. Jisses så lätt allt flöt på i dag. Jag vet ju inte om det är sadeln eller om mycket har fallit på plats efter kursen. Säkert är sadeln en bidragande faktor för i går red jag i ridgjorden och det gick så mycket bättre i dag. Nu skall jag rida i sadeln fram till fredag då den skall tillbaka till sin ägarinna.... suck! Jag skall snart gå ned och sätta mig i soffan och bara titta på sadeln som såklart får "sova" inne i huset i natt. Det är den absolut dyraste prylen som finns i detta huset. Nej, attans där tog jag fel. Bakom mig nu står ju Anders vapenskåp.... där är många gobitar....

Så om jag inte hittar någon anna sadel som jag tycker så mycket om blir det till att spara och åter spara och sälja av de andra sadlarna jag har. Förhoppningsvis kan jag hitta en begagnad men det är ändå mycket pengar....

I går fick vi hux flux åka till Björketorp och hämta rundbalar med havrehalm. Knallgul fin havrehalm. Snälla Niclas kunde undvara 10 balar till mig. Men eftersom regnet hängde i luften hela tiden jobbade alla som galningar på åkrarna för att få in så mycket som gick innan det började regna. Det innebar att vi inte hade ngn traktor som kunde hjälpa oss upp med balarna på lastbilen. Vi fick ta biltransportkärran istället och med handkraft rulla upp de små nätta (ca 300 kg) balarna. Jag kan ärligt erkänna att mjölksyran sprutade efter ett gäng balar. Men envis som vi hästtjejer brukar vara jobbade jag vidare som en röd liten pissemyra.... Ganska så olagligt, misstänker vi (för brett och för tungt) åkte vi hem med första gänget. För att sedan vända tillbaka och hämta resten. Skönt att fått det ordnat. Förhoppningsvis får Sven några över också så då klarar jag vintern.

Nu skall jag ned till soffan.... och Draupnir.

Och nej, Regine jag skall inte talla fööööör mycket på den. Men det är oerhört svårt att låta bli. Kanske får den flytta upp och ligga nedanför min säng i natt....

/Åsa

"Ensam" kvar står Spænir och skriker. Ja jag visste att det skulle bli sorgligt när Hildir lämnade oss. Men inte hur! Fina fina Hildir. Spænir gnäggade länge efter transporten hade åkt. Han stod vid utsläppet med vidgade näsborrar och bara gnäggade. Självklart kommer han över det. Men sorligt är det för de hade verkligen ett speciellt band. De är ju Leirahästar båda två. Men Hildir har fått en ny familj och bättre kunde han inte få det. (skulle vara här då *blink*)

Barbros Ljoflingur har ju flyttat med Hildir till Landvetter. Helenes kompis Camilla köpte honom. Här kommer en bildserie hur det är att lasta en 1-åring och en 2-åring!

Dansar du Helene? fniss finss...  Barbro är fram och jag och Göran är bak och "lyfter" in Ljoflingur som inte är så sugen på att kliva på. Fanclubben står kvar i hagen. Fotograf: Arvid

Ljoflingur är på och nu är det Hildirs tur. Men nehe nu hade inte Ljoflingur lust att vänta längre. Rycker sönder grimskaftet och kastar sig ut. Jag försöker både stoppa Ljoflingur och samtidigt hålla kvar Hildir som vill tillbaka till hagen.

Ok då började vi med Hildir och sedan var det många som hade lust att "lyfta på" Ljoflingur. Han hade inte en suck!

Stängt var det här! Killarna är klara för hemfärden till Landvetter.

Väl hemkomna ringde Helene och sa att killarna hade stått som ljus hela vägen hem och sprang nu runt i hagen och visade upp sig! Mycket skönt att de har varandra.

Jag blev ju lite snabbt avbruten igår då jag satt och smygbloggade. Jag hade ju skickat Anders till Skephult för att själv hinna duscha.... och mja kanske blogga lite... givetvis sa jag inget om själva bloggandet. Men i och för sig har jag världens bästa sambo så han skulle nog bara flina. Han känner mig vid det här laget. Vi cyklade som galningar till festen och hade kanon! Tack Linda för den goda maten, jag fick som vanligt matslag. Inte konstigt att jag börjar bli rund om rumpan och en cykelring som börjar gå mot bilring. Nej fy nu ryser jag. Måste ut och springa/gå eller i alla fall cykla!

Jag kan ju bjuda på två bilder från Maxkursen. Tyvärr är de bara från första passet och i gångarten skritt. Andra passet fick jag låna Regines sadel. Underbar att sitta i och passade väl hyfsat till Leikna. Hon skulle nog behöva en storlek vidare. Nästa gång tar Max med sin sadel så får jag testa den. Han säger att jag behöver en som hjälper mig att fixera bäckenet lite mer. Jag är ju överrörlig som han är så han vet vad jag pratar om och hur lätt det är att "tappa" ryggen. Max är min nya gud nu..... ni fattar det va?!

Med tungan rätt i mun och ryggen där den skall jobbar vi på. -Va? tycker ni hon har stora tuttar, Leikna altså ;-)  Mmmm mjölkbaren var välfylld.

Jag tycker Leikna bär sig riktigt fint nu!

Vid middagstid fick jag sms från Johanna att Fleygur snuttar på Bruða. Det är underbart att se hur stona tar hand om varandras föl. Bruða och Leikna är guld värda! När de är i hagen snuttas det på sin egen mamma. Men om någon mamma saknas tar man någon annans mammas tutte...

/Åsa

...heter Leikna!

Jasså, håller inte alla med mig?! Hrm det var märkligt. Nej skämt och sido klart att hon inte är det. Men för MIG är det så och det är ju huvudsaken. Vi var på kurs för Max i dag och det var fantastiskt bra. Han passade mig och Leikna mycket fint. Hon var så duktig och fick mycket beröm över hennes otroliga arbetsvilja och att hon så gärna vill göra rätt. Hon är mycket villig att vara till lags och gör det man ber henne om. Under Max blev hon en flott häst med bensprattel och fin resning. Han tyckte hon är mjuk och smidig. En rolig häst att jobba med! Mmmmmm jag vet *ler stort*

 -Om Leira ger sånna här hästar är det ju toppen! så sa han. Gissa vem som blev så stolt att hon höll på att spricka! Håll nu tummarna för att det är en Leira och Vestri tös som ligger i magen.

Nu hör jag att Anders och Arvid kommer hem. Shit jag som smygbloggar! Smet ju hem tidigare för att jag var såååå stressad och behövde duscha innan festen som är kl 19! Ja precis nu!

Vi hörs i morgon! Over and oute!

/Åsa

Så var operationstiden bokad för min Leira. I samråd med Florian (veterinären) bestämde vi att det blir i slutet av september. Då är det ändå inte så mycket kvar av betet. Vill du att Dreki skall få så mycket bus och bete som möjligt. Dessutom är hon då över 60dgr dräktig och det är en bra säkerhetsmarginal från det kritiska 40:e dygnet.

Var även i går ute på min prinsessa. Jag fattar inte hur hon kan ha så mycket engergi och kraft i sig. Speciellt om man tänker på den nuvarande kroppsformen *skrattar*. Men men hon blir slank hon med så småningom.

Så här såg hon ut förra sommaren....

Liiiten kula men inte mycket. Bara lite gräsmage.

Längst upp till höger ser ni en bild på..... ja visst är det precis som att se Leikna. Men nej det är lillebror! Tänk så lika de är, i alla fall på dessa kort. men brorsan är snyggare, smäckrare och bättre hals.

Nästa vecka är fölen (inte Dísas)inne i den "kritiska" perioden. Då mjölken hos stona börjar minska och det är meningen att fölisarna skall äta mer och mer gräs. Så i helgen blir det avmaskning och hagbyte till en hage som är slagen för några veckor sedan och nu har nytt frodigt gräs! Perfekt nu när fölen kräver proteinrikt och smakfullt gräs. Mindre bra för Leiknas figur men vad gör man. Ridningen i andra hand och mamma rollen i första!

Killarna är duktiga på att äta och röra sig mycket. De går ju i sin "första" hage, Jettadalen, igen. Den hagen gillar de verkligen. I går letade jag i över 10 minuter innan jag hittade dem. De brukar komma i full fart då de vet att jag har mat till Latte med mig. För att han skall vilja äta har de andra fått äpplen och lite havre. Då brukar Latte också få fart att äta, annars är han ganska ointresserad av kraftfoder. Tittar hellre på allt annat utanför hagen (om han ens vill hänga med mig ut!). Men som sagt, i går gick killgänget i "Mumindalen" och hade ingen större lust att passera två bäckar för att komma till mig. Jag gick över ena och skramlade i hinkarna, någon måtta får det väl vara ändå. Vill ni ha mat får ni komma! Och se det nappade Spænir på som tog med sig alla. Latte och jag gick en bit bort, de andra får mat på marken i en lång sträng. Killarna är helt underbara. Vackra, maskulina och så charmiga!

Ridning i dag också men i morgon får stumpan vila.

/Åsa

I fredags åkte jag och Anders ned till Mölle för att hämta hem en dräktig Leira och lille Dreki. Att han har blivit en ullig "köttbulle" (biffat på sig) med mycket mer egen vilja fick jag och Ása känna på! Den lille skiten ville absolut inte hänga med mamma på transporten. Nejdå han skulle visa upp sig i stället. Flög runt i paddocken och med en trav utan dess like. Han svävade fram och med världens hållning! -Det här är väl inte vad du ville se nu, sa Ása (hon visste att jag sålt honom...) Nej, inte precis. Hon påpekade än en gång att han är snygg och rör sig flott. Hrm...

Vi lockade fram honom till transporten och Leira. Jag fick ett grepp runt halsen och trodde att Anders eller Ása var nära och kunde ge mig ett handtag. Tyvärr var de för långt bort. Dreki drog iväg med mig hängande runt halsen och hur resten gick till är mycket underligt *flinar* Jag råkade hamna på hans rygg och rumpa, jag liksom låg längsmed honom och mina ben var bakom hans bakben. Jaha, hur skall det här gå han jag tänka innan han ville bli kvitt med mig. Bockade och hoppade åt sidan. Jag flög i backen (läs grovt grus i paddock) han få upp händerna och ta mig för lite innan min höft och rumpa for i backen och jag gjorde en kullerbytta. Coolt, eller inte *ler snett*. Upp igen och tacka maten att man har fått lite hull över höft och rumpa! Vi fick ta in busen i stallet och på med grimma, se då kunde man gå snällt in i transporten. Han vågade väl inget annat. En Ása fram och en Åsa bak. Två ilskna Åsor är inget att leka med. Anders kommentar när jag for i backen och då Ása åkte på skorna i gruset hängande i manen var: -Ni är inte kloka!

Innan hemfärden fick jag plocka grus ur såren på händerna, gjorde för ont att hålla i ratten annars. Gruset i munnen var redan utspottat!

Det har ju varit bedömning på strömsholm i helgen. Det är några hästar som jag spänt har väntat på. Bla gick det mycket bra för två Sólfari avkommor. Halvsyskon till min Vinna. Kul! Det var annars ganska många som fick dåliga poäng. Ett helt gäng under stambokssträcket. Eftersom Leira är bedömd och jag tränade henne fram till bedömning så vet jag ju vad som krävs. Det gör det alltid intressant att jämföra hennes bedömning med andra. Denna gången var det 7 st som fick över henne i ridegenskaper och hela 52 st med sämre! Jag börjar inse vilken fin häst jag faktiskt har! Det är inte lätt och vi lyckades! Jag och Alli :-D  Nu ser jag fram emot att få visa hennes avkommor. Håll tummarna att Leikna är visningsbar till våren, sommaren eller i augusti.

På lördag är det Maxkurs och vi håller som bäst på att försöka få ned henne i alla fall liiiiite i vikt. I och för sig tror jag det är en utopi men, men, försöka duger. Max och Ása har ju fått leira i sånt fint hull. Altså jag menar mindre hull. Hon är riktigt fin nu. Mycket synd att det inte går att rida henne...... Nu blir jag lite ledsen.....

Avslutar med en bild på Litla-Min som borde heta Stóra-Min istället....

Nej hon skall inte föla...... inte än på nästan ett år.....

/Åsa

Hurra jag har klarat teoriprovet för BE! *hjular fram*

Nu är halva vägen gjord (nästan mer faktiskt) och jag är så lycklig! Attans vad skönt det satt. Jag har pluggat som en liten blå. När alla frågorna var besvarade och jag skulle trycka på knappen "rätta prov" höll jag på att svimma :-D  Tryckte på knappen och blundade. Kisade med ena ögat och såg då texten GODKÄND! -Där satt den! sa han från vägverket.

-Mmm verkligen!

Ridningen går som smort. Leikna är som vanligt underbar. Johanna har börjat att rida Bruða. Hon har en fantastisk trav och galopp. I galoppen syns det att hon är en Meitilldotter. Lyfter så högt med frambenen att hon nästan slår i hakan. Men de är duktigt tjocka och behöver verkligen ridas och banta. Men, men nu är det bete och de har ju sina fölisar så bantningen får vänta. Allt vi kan göra är att rida, rida och rida.....

I lördags fyllde Anders år så vi hade kalas. Givetvis efter den efterlängtade Pyrschen (premiären på bockjakten för er som inte är insatta, jag tillhörde den skaran för bara några år sedan). Vi fick vänta på jubilaren en timma mer än tänkt då han sköt en bock. Och den måste ju tas om hand. Men sedan blev det mer fest än kalas.  Arvid och jag sysselsatte oss på dagen med att pynta bordet och altanen. Arvid är en estet ut i fingerspetsarna och det visade han när bordet skulle fixas i ordning.

Äpplen på en ståltråd blir fint att ha på bordet.

Ekollon på ståltråd och med en kastanj i sitt skal som avslutning.

Fallfrukt från vårt äppelträd och en pinne som avslut. Fina mobiler att hänga upp i träd, altan eller vad man vill.

En av våra sittplatser. Vi är så nöjda med muren som Alex byggde åt oss för att vi skulle kunna plana ut uppfarten. Det blev super tycker vi!

Spök kandelabern..... Vacker men lite kusligt.

I förra veckan var jag och Arvid i Varberg några dagar. Första kvällen blåste det mycket men var uppehåll.... till att börja med. Vi satt på altanen och såg hur det blev svartare och svartare över havet. Man riktigt såg hur ovädret drog sig snabbt in mot land. Som i ett trollslag ökade vinden till det dubbla och ovädret bröt loss.... Regn som om du hällde en hink med vatten, åska och hård blåst. Häftigt att sitta i stugan och kura. Åskan höll på hela natten. Jag och Arvid tittade på blixtrar och tänkte på dig Anne.... Tänk om jag kunde ta så fina blixtbilder som du... Och du, det till och med luktade svavel....

Bilden är tagen från Altanen (jag ställde mig på en stol för att inte få med planket). Ni ser så svart himmlen och framförallt horisonten är. Häftigt! Hela stranden är borta och havet har tagit över.

Nähä nu skall Arvid nattas och jag skall äta något.

/Åsa