I alla fall känns det lite så nu när Hringur är på plats. Han går i sin sommar och betäckarhage tillsammans med sina tre tjejer. Nu väntar vi bara på de andra flickorna som kommer. Snällare hingst får man nog leta efter. Så jag säger samma som förra sommaren. Vill du ha en snäll familjehäst som dessutom har en häftig färg tycker jag inte att du skall tveka. Lasta stoet och kom hit! Men förrästen du behöver inte ha ett sto för att komma hit och titta på Hringur. Han tar gärna emot besök, kärvänlig som han är. Slå mig en signal och så tar vi en guidad tur! Om två veckor är det tänkt att mitt första Hringurföl kommer så då kan man även titta på en avkomma.

Bilder från förra sommaren. Jag tycker fribetäckning är vackert!

Vackra Hringur!

Jag ser verkligen fram emot sommarens föl! Ni skickar väl bilder till mig så jag får se era föl som är tillverkade här?!

När vi ändå pratar om hingstar kan jag ju berätta att kastreringen av de som inte fick fortsätta vara hingstar gick bra. Morgonen var kylig och vår veterinär gjorde samma upptäckt som jag tänkt på tidigare. Hästarna gick i den enda hagen utan morgonsol. Frosten låg fortfarande som en vit hinna på marken. Veterinären som inte kunde ha fodrade arbetshandskar på sig frös säkert om fingrarna :-D  Men han är toppen vår vet. och klagade inte en gång. Allt gick som på räls förutom att Fleygurs ena kula var lite trixig och själv var han lite svår att "söva" . Hildir däremot sov som en klubbad säl (slående lik dessutom...) Lääänge bestämde han sig för att ligga kvar. 

Hildir är färdig och ligger kvar, nanig i ögat. Leiknir undrar varför hans ledare inte vaknar och reser sig upp. Bilden har jag tagit från nedanstående position   

Fleygur ligger och "sover". Bengt är fotograf.

Nästan hela gänget på bild. Veterinär, Taggen, Farfar Bengt, Barbro. Saknas på bild gör jag och Marcus som håller i Fleygurs ena ben.

Lite av ett övergrepp är det ändå. Men det är för deras eget bästa också. Nu kan de ju fortsätta leva i flock och inte störas av alla hormoner.

Tränar gör jag för fullt. Jag är så nöjd med mig själv (för första gången i mitt hästliv). Både Leikna och Spænir går framåt och jag får igenom det jag vill, framförallt känner jag att jag har full koll på det jag gör. Vilken tillfredställelse. Lätt att tro att man har det. Men när man sedan sätter press på hästen så upptäcker man att det inte alltid varit så!

Arvid är också igång och rider. I går frågade han om vi inte kunde ut och rida. Jag rusade iväg och hoppade i ridbyxorna och var f'ärdig på 1 sek. Bäst att passa på :-D  Arvid skrattade och vi hade en kanonmysig ridtur på kvällen till fåglarnas sång. Vi galopperade så tårarna kom i ögonen. Arvid sa andäktigt att så fort hade Dísa aldrig sprungit! Nej nu är hon i ganska bra form och märker att han gillar att springa på.

Kram kram