Äntligen har jag fått ett stoföl (iofs. finns ju Leikna) efter min älskade Leira. Efter fyra hingstar på raken blev det då dax för ett sto. Leikna har fått en lillasyster, Idunn, åh vad hon är efterlängtad.

Leira den lilla luringen. Hon brukar vara så tydlig i sina tecken på fölning. Men inte denna gången. Jag och Barbro var och skulle titta till hästarna, smörja lite och gosa med dem. När vi kliver in i Leira och Litla-Míns hage ser vi efter en stund något ljust som är i gräset. Till att börja med tänke jag att det är en sten, sedan ett rådjur. Men helt plötsligt såg det ut som ett öra som stack upp. Hrm har Leira fölat? Nej inte ännu, en vecka "för tidigt" hon som alltid brukar gå över ett tag. Till slut flyger ett litet huvud upp och JA! Det är ett föl! Duktiga Leira som har fixat allt så bra - som vanligt i och för sig. Tänk om en annan såg lika fräsh ut efter en förlossning. Inte en bristning, smal och smärt och diandet går som en dans....

Här är lilla underverket! Ljus sin mor men med en annan nyans och ganska mörk i huvudet. Jag tror att hon blir musblack.

Nämen ser man på. Lite pass kan jag också :-D

Idunn från Milåsa - på denna bilden tycker jag solklart att hon blir musblack.

Ser ni mina vackra blå ögon, däri bor min kunskap.

En kille som är mycket nyfiken på tillskottet ihagen är Krummi. Han gnäggar och visar upp sina konster hela tiden för Idunn. Han vill leeeeka - NU! Men ajjabajja om han kommer för nära. Då kommer stora gula monstret och jagar bort honom!

Jag gillar Krummis exteriör mycket. Halsen är väl ansatt och han är så välrest och välbalanserad. Mjuka smidiga rörelser. Sproti visade sig vara ett bra val. Stor kommer Krummi att bli. Han är redan nu välvuxen och med en mamma på 144 och en pappa på samma storlek borde det ju bli däråt.

Krummi från Milåsa spanar på lilla Idunn.

Krummi och mamma Litla-Mín följer efter nytillskottet.

Bruðas lilla stoföl börjar räta ut sina lååånga ben. Men de är fortfarande lite krokiga. Sånt tar ju tid när man har legat ihopknölad :-D . Något namn har hon inte fått ännu och det lär väl dröja. Arvid har åkt till sin pappa och blir borta 3 veckor. Han vill ju döpa sitt föl. Så än så länge går hon under namnet Bruða Bäbisen.

Nyfiken på omvärlden och söt som socker är hon.

Så underbart att alla tre fölen nu är här. Friska och fina. Mammorna mår prima och allt fungerar. Det är ju sånt man inte vet och alltid har en liten oro för. Tänk om det går snett osv. Men med två stoföl har jag nog lite många hästar igen. Vi får se över flocken och ev. sälja någon.

I hingsflocken var det lite sorg.... 

En kille, lille Gramur hade av någon anledning inte sett att alla andra har gått över bäcken och in i andra hagen. Han blev ensam kvar och gnäggade så hjärtskärande. Barbro kilade tillbaka till bilen och hämtade en grimma. Jag tog sedan Spænir och ledde honom hela vägen tillbaka över bäcken och in i andra delen som Gramur blivit kvar i. Självklart följde heeela flocken efter. Så glad den lille skiten blev när han blev återförenad med sina vänner. Ja jisses. Ibland är inte hästar smarta :-D

Hildir får numer vara med flocken och han har lagt på sig duktigt Helen! Han är slank men absolut inte mager.

Tyvärr inga bilder från hingsthagen det spöregnade och allt var dyngsurt och kameran vill inte bli blöt.

/Åsa