I fredags åkte jag och Anders ned till Mölle för att hämta hem en dräktig Leira och lille Dreki. Att han har blivit en ullig "köttbulle" (biffat på sig) med mycket mer egen vilja fick jag och Ása känna på! Den lille skiten ville absolut inte hänga med mamma på transporten. Nejdå han skulle visa upp sig i stället. Flög runt i paddocken och med en trav utan dess like. Han svävade fram och med världens hållning! -Det här är väl inte vad du ville se nu, sa Ása (hon visste att jag sålt honom...) Nej, inte precis. Hon påpekade än en gång att han är snygg och rör sig flott. Hrm...

Vi lockade fram honom till transporten och Leira. Jag fick ett grepp runt halsen och trodde att Anders eller Ása var nära och kunde ge mig ett handtag. Tyvärr var de för långt bort. Dreki drog iväg med mig hängande runt halsen och hur resten gick till är mycket underligt *flinar* Jag råkade hamna på hans rygg och rumpa, jag liksom låg längsmed honom och mina ben var bakom hans bakben. Jaha, hur skall det här gå han jag tänka innan han ville bli kvitt med mig. Bockade och hoppade åt sidan. Jag flög i backen (läs grovt grus i paddock) han få upp händerna och ta mig för lite innan min höft och rumpa for i backen och jag gjorde en kullerbytta. Coolt, eller inte *ler snett*. Upp igen och tacka maten att man har fått lite hull över höft och rumpa! Vi fick ta in busen i stallet och på med grimma, se då kunde man gå snällt in i transporten. Han vågade väl inget annat. En Ása fram och en Åsa bak. Två ilskna Åsor är inget att leka med. Anders kommentar när jag for i backen och då Ása åkte på skorna i gruset hängande i manen var: -Ni är inte kloka!

Innan hemfärden fick jag plocka grus ur såren på händerna, gjorde för ont att hålla i ratten annars. Gruset i munnen var redan utspottat!

Det har ju varit bedömning på strömsholm i helgen. Det är några hästar som jag spänt har väntat på. Bla gick det mycket bra för två Sólfari avkommor. Halvsyskon till min Vinna. Kul! Det var annars ganska många som fick dåliga poäng. Ett helt gäng under stambokssträcket. Eftersom Leira är bedömd och jag tränade henne fram till bedömning så vet jag ju vad som krävs. Det gör det alltid intressant att jämföra hennes bedömning med andra. Denna gången var det 7 st som fick över henne i ridegenskaper och hela 52 st med sämre! Jag börjar inse vilken fin häst jag faktiskt har! Det är inte lätt och vi lyckades! Jag och Alli :-D  Nu ser jag fram emot att få visa hennes avkommor. Håll tummarna att Leikna är visningsbar till våren, sommaren eller i augusti.

På lördag är det Maxkurs och vi håller som bäst på att försöka få ned henne i alla fall liiiiite i vikt. I och för sig tror jag det är en utopi men, men, försöka duger. Max och Ása har ju fått leira i sånt fint hull. Altså jag menar mindre hull. Hon är riktigt fin nu. Mycket synd att det inte går att rida henne...... Nu blir jag lite ledsen.....

Avslutar med en bild på Litla-Min som borde heta Stóra-Min istället....

Nej hon skall inte föla...... inte än på nästan ett år.....

/Åsa