Drottning är en nu fyrarårigt sto som var här förra sommaren hos Tjaldur. Hennes matte, Susanne, ringde i dag och berättade att Drottning hade fått ett hingstföl, svart med tecken i pannan. Första Tjaldurfölet som tillverkades här i Fritsla är altså född! Så himla kul! Susanne har lovat att hon med hjälp av en väninna försöka fixa bilder till mig, kul! Hoppas detta nu bara är startskottet för våra andra ston så de också pluppar ut sina fina Tjaldurföl.

Vi har fått en kyckling och hoppas på fler. Duvungen är nu kläckt och den är kort och gott - skitful :-)  Men ändå gullig. Mamma duva och pappa duva är så omhändertagande. Nu i natt fick även min svärfars hund Oda valpar. Rasen är Finsk stövare. Oda är 9 år och klarade valpningen galant. Jag, Anders och Berit (Anders mamma) satt och tittade på fram tills kl 2 i natt. Då hade det kommit fyra stycken och det blev lugnt. Vi passade på att åka hem. Senare kom det tre till. Här väller det fram djurungar till höger och vänster.... men INGA föl, suck!

Barbros två valacker har fått flytta in i hingshagen igen. De välkomnades av sina vänner och av de som inte har träffat dem förut. Allt gick lugnt till och nu är det två rödskäckar i hagen. Latte visade att han bara är bäbis trots sin storlek. Tuggade som en galning mot Einfari, men började leka med Ljoflingur som också är 1 år. Här är bilder från i dag.

Þruður har upptäckt den stora saltstenen. Även Fífíll och Latte har uppmärksammat att Þruður står och gnager på ngt. Kan det vara en jättesockerbit?

Mmm vad gott! -Men jisses grabbar, vi måste ju också kolla! Spænir, Hildir, Einfari och Ljoflingur sätter av mot "vad det nu är för något". Hildir får lite bråttom och börjar springa.Tänk om man blir utan!

-Hallå släpp fram oss, vi vill också ha!

Latte tycker det går för långsamt att slicka så han tar och biter runt kanten, smart häst!

-Matte! Så här ser mitt sår ut nu. Fint va?

-Hehe, nu gick alla och jag får heeeeela för mig själv.

Barbro och jag gick iväg för att leta reda på Pétur som inte syntes till. Hade han blivit sur, bortkörd eller ville han bara vara ifred. Hrm han var ju här i morse. Jag hittade honom i den andra dalen som vi kallar för Mumindalen. Där stod han på andra sidan staketet och undrade hur det här hade gått till. Jag tror han hade kommit under stängslet där det är lite högt på ett ställe och sedan vågade han inte gå tillbaka. Jag öppnade grinden och lät den vara öppen så de kan välja att gå in i Mumindalen när de känner för det. Han blev så lycklig och sprang till de andra direkt. Han stod ju snällt och väntade vid ingången, han visste var den fanns.

Här kommer Pétur! Tjoho vad det går!

Full fart mot kompisarna.

 Med unghästar vet man aldrig vad som kan hända. De är så påhittiga och busiga att man måste ofta hålla ett vakande öga över dem och hjälpa dem tillrätta om det behövs. Skulle gissa att Pétur har lärt sig att vara lite mindre nyfiken *ler*

Tack till er som har visat ert deltagande med min mamma. Hon mår bättre och det går åt rätt håll.

/Åsa