Äntligen har Leira fölat.

Det blev en hingst igen, förmodligen vitblack.

Fífill från Milåsa skall han heta.

Efter många timmar i bilen så är jag tillbaka i Fritsla. Jag åkte med tom transport men kom hem med en den vackraste häst jag har sett. En sagohäst utan dess like! Han tog andan ur både Anders, Barbro och Sten.

Under tiden jag var och hämtade Tjalle så kom Ami med sitt sto Embla. Embla skall handbetäckas och enligt Ami så var hon högbrunstig nu. Innan vi åkte ned med Tjalle till hans hage så tog vi vägen om stallet för att se om Embla och Tjalle vill ha lite kvällsmys *finss*. Ut med Tjalle ur transporten och promenerade av honom transportbenen (han har ju åkt Värmlandsvagn). Anders tog ut Embla (ett oerhört sött litet brunskäcksto) och jag höll Tjalle. Man kan ju säga att det var kärlek vid första ögonblicket. Herregud vad Embla pissade.... en hel sjö. Tjalle uppvaktade myste och till slut betäckte han mer än gärna. Man kan lungt säga att Embla njöt... Anders var mycket impad och tittade noga. :-D

Lika bra att testa nästa brunskäck, nästan en kopia av Embla. Bruða har jag inte sett någon brunst på men det skadar ju inte att försöka. Som hittat så var hon också brunstig och lät sig villigt betäckas.

Så efter att ha varit i Fritsla i 10 minuter så hade Tjalle "satt på" två snygga ston. Det kallar jag Don Juan! Anders var mycket impad över hur fort han laddade om :-D :-D

Nähä nu skall en trött Åsa krypa ned i soffan och ladda inför helgen och alla stona. Härligt! Jag och Tjalle längtar efter er.

En sak till. Jag har träffat och hanterat många hingstar. Tjaldur är helt otroligt snäll. Verkligen den bussigaste jag har varit med om. Han tog mitt hjärta med storm. Bilder kommer när batteriet till kameran är färdigladdat.